Helmer Osslund: Älvens väg 2025

Vårdag vid torneträsk Olja på pannå, 40 2 75 cm, signerad Osslund. Utförd omkring 1906–1907.

Torneträsk utövade en särskild dragningskraft på Hel mer Osslund. Hit kom han för första gången 1905 efter att ha lärt sig älska älvarnas slingrande flöden och lopp i södra Norrland. De lappländska intrycken kom att bli ett ljuskrön i hans norrländska odyssé. Inför det obe tvingade, monumentala landskapet var Osslund full ständigt begeistrad. Platsen erbjöd trots sin kärvhet en färgrikedom som få andra platser i Norrland gjorde, lämnande föga att önska för hans lystna pensel. Under det att de mariga men gracila fjällbjörkarna i förgrunden har fått ett någorlunda detaljerat utförande har Osslund, sin vana trogen, stöpt landskapet bortom dem i planmässiga ytor. På sitt lika ändamålsenliga som verkningsfulla sätt bringas så kompositionen i jämvikt. Färgbehandlingen är dämpad och noggrant överlagd. Vikten ligger vid fångandet av intrycket där förhållan det till färgen och formen kännetecknar Osslunds kon struktionsmetod i att ändamålsenligt transponera det väldiga landskapet till pannån i ett och samma bildrum. I Vårdag vid Torneträsk väcker det nordiska ljuset mar kens toner till liv bland snöfläckarna. I sina vårmotiv lät Helmer Osslund ofta den fläckvis kvardröjande snön bilda dekorativa mosaiker i bilden. Det stora anslaget imponerar, och variationer på motivet från denna stora

fjällsjö återfinns i olika utföranden och storlekar i hans samlade produktion. Gemensamt för samtliga är den ruvande ödemarksstämning som präglar bilderna. I Vårdag vid Torneträsk når Osslunds raffinerade och helt personligt klingande kolorit full utveckling med dristig het i både färgval och penselföring i det annars karga och ombytliga landskapet. Till synes stående på stranden har Osslund skapat en storslagen vy över sjön där snötäckta toppar höjer sig i horisonten. Det är nästan att man kan höra fjällvinden komma vinande nerför branterna och samla fart över den ännu frusna sjön. Samtliga obehövliga detaljer är lämnade därhän sånär som på de krumma, av vinden förvridna björkarna som ger blicken stadga i den över väldigande lappländska naturen. (me)

proveniens Privat samling.

litteratur Nils Palmgren och Herje Granberg, Helmer Osslund, Stockholm 1937, återgiven i svartvitt på s 44.

80

81