UniversitetetsFirehundredaarsFest_1879

Promotionsfesteft. 93 Mångskiftande äro de känslor, hvilka tränga sig på oss vid full- görandet af dette v årt uppdrag. Då för mer än 4 0 0 år sedan de maktegandes blick pröfvande sökte efter den plats inom Danmarks gränser, der rikets universitet kunde förläggas, är det ganska sanno- likt, att denna blick dröjde en stund äfven vid Lund, sätet för landets Prim as. Valet stannade på Köpenhamn, och väl så. Under det att den veridsliga maktens residensstad växte allt mera och mera, sjönk den andliga maktens allt djupare och djupare, och när Lund 2 0 0 ar derefter erhöll sitt eget universitet, var detta ett verk kanske mera af politiskt beräkning än af n it för vetenskaplig odling. Men hvad som utsåddes i misstro, växte upp tili välsignelse. Hvad som var ämnadt att göra sondringen fullständig, blef under tidernas lopp ett medel til forsoningen. Det politiska h atet tände den iörsta flamman p å denna vetenskapens nya alta rh ä rd ; men dagar skulle komma, då friska vindar skulle böja denna flamma till att sluta sig samman med den, som från Selands kust steg mott skyn; och det var i skenet af dessa båda förenade lågor som Nordens folk igenkända hvarandra. Ja, menniskorna kunna anlägga än så sinnrika planer; det är dock en högre makt, som bestämmer utgången, och på alla punkter drifvas vi till a tt erkänna sanningen af Profetens o rd : „Mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar, Säger Herran “ . Denna sanning, som af forhallandet emellan de bada universiteten vinner en ny bekräftelse, utgör derför sjelfva kärnpunkten i var lyclc- önskan; och tack vare den, kunna vi idag af fullreste hjerta uttala vår tacksägelse för allt hvad vi i lära och exempel emottagit väckande från Köpenhamns universitet under flydna sekler. I samma sannings ljus skåda vi äfven framtiden, eder så väl som vår; liur hårdt än bekymren må trycka, a f hvilka hemsökelser vi nu kunna komma att drabbas, vi veta dock, att deruppe lefver Han, som styrer folkens öden, och som, det önska og bedje vi, må låta sin anda hvila öfver detta universitet och detta land. Herefter fremtraadte Deputationen fra U p s a 1a U n i v e r s i t e t, bestaaende af dette Universitets Prorektor, Professor H e d e n i u s og Professor N y b lom . Den første af disse talte saaledes: Magnifice Rector, Högtärade Professorer! Vid denna stora och betydelsefulla högtid, då Köpenhamns frej- dade universitet firår minnet af sin fyraliundraariga verksamliet,

Made with