ValkendorfsKollegiumEfter1865

55 Enligt vanlig uppfattning kan således en beramad forflyttning av kollegiet under inga forhållanden ske utan en grov krånkning av stiftarens yttersta vilja, något som ju ej kan vara vederborande vårdigt. En gång forut (1865) har frågan 0111 att flytta kollegiet varit bragt på tal, ehuru saken då avstyrdes. Hårom såger Helms, a. a. O., sid. 214 o. fo lj.: » « Då 1865 universitetet bland andra skål mot en forsåljning av kollegiets tomt och hus anfort dels stiftelseurkundens tydliga och klara beståmmelse och dels, att det Karmeliterkloster, som stått på kollegiets grund, var den plats, varifrån Luthers forbåttrade kyrko- lag for forstå gången forkunnades for Danmark, varfor universitetet icke ville frånhånda sig denna plats, år det oforklarligt, att universi­ tetet nu overgivit denna kånsla av pietet mot kollegiets stiftare och den urgamla historiska traditionen. De svenska medlemmarna av atten Walkendorff vilja fordenskuli inlågga en allvarlig protest mot forsåljningen till Kobenhavns korn- mun av Valkendorfs Kollegiums hus och tomt, vilket måste djupt såra de nu levande bårarne av det en gång i Norden lysande nam- net Walkendorf såsom innebårande en svår krånkning av Christopher Walkendorfs beståint uttalade vilja och avsikt vid stiftandet av kollegiet, foga pietet mot en av universitetets storste vålgorare samt en flagrant brist på kånsla for historisk tradition. Om Christopher Walkendorf h ar skrivits: »Ett långt liv i de hogsta åmbeten, utmårkt genom sann guds- fruktan, varm fosterlandskårlek, otrottlig arbetsamhet, sållsynt dug- lighet och en storartad vålgorenhet bor tillforsåkra honom en plats i den danska historien som en af de man, ofver hvilken Danmark kan vara stolt.« Det år en sådan mans minne och yttersta vilja, som man nu håller på att krånka.

S t o c k h o l m , d e n 2. n o v e m b e r 1 9 3 4 .

Walkendorff C. G., Sjokapten. Elsa. Ekstratid, f. Walkendorff.

F o r o v r i g a m e d l e m m a r a v a t t e n W a l k e n d o r f f : Martin Ekstrand, Dent. Med. Doet.