BeskrifningOfverKopenhamn_1831

Museum f ö r Nordiskä Antikviteter* 1ÖS

skulle inhägnas och fredas på detta stalle; ftiéii om de redan voro ilyttade från sitt rum , aftSlg Kommissionen det för rigtigt, att låta forä dem tili Mtiáéüm, så vidt det var göriigt. Af dessa Rnnmonumcnter äro flera, förut békantá, bättte förklarade, några uppställda på säkra, tjeuligá stallen , några slut!igen bragta i dagen, som förut voro okånda. Några Runmoliuménter ärö uppställda intill muren af Trinitatis-Kyrkan inom kyrkogårdens stakett, hvarest de äro i säkerhet öch ej kunna skadas af de forbigående. Andra, mi 11 stycken, äro uppställda i runda Torneti uppgångens nischer. Ett Runmonument, funnet vid LowenholM på Jutland, är förvaradt på en hög fotställning i Trinitatis-Kyrkans norra gang, Som leder till Sacristian. På detsamma är eil Biskop eller Ab­ bot förestälid, med en vidlöftig runskrift. En Grönlandsk Runsten, hitkommen år 1824. Den är ganska liten , mén gänska märkvärdig såsom minrtesmarke efter de gamla Norrmän- xiens vistande på Grönland. Runorna äro in- huggna på stenetis glatta sida, och , enligt Hr Prof. Rask’s forklaring samt anmärkningar af Hr Ptof. Finn Magnussen, lyda de sålunda: *’É t- ling Sigwarts son, och Biarne Thodarson, och Enride Oddsson hafva iippfört denna vård (sten^ hogar, stoder, pelare eller vårdtorn) Lördagen efter Gagndageh (en Katholsk fest- eller bon­ dag , som tirades i April), och uppröjdt denna platå samt riStät iiiskriften år 1135” (efter en afinan forklaring 1131). Stenen är funnen ofti våren 1823 af en Grönländare i den nordligaste delen af Grönland på en ö, Kongiktorsoak, tre eller flera mil nordligt från Upernavik under 73 :dje bréddsgraden, alltså i det strängaste kli­ mat. Den låg ganska högt på en klippa vid det våidtOrii, hvareftér lemningar annü äro öfriga. Lpphofsmaiméft till denna Rimekrift hafva san-