BeskrifningKøpenhamnDessNejder

Museum f o r Nordiska Antikviteter. 103

skulle inhSgnas och fredas på detta stalle ; men om de redan voro flyttade från sitt rum, ansåg Kommissionen det för rigtigt, att låta fora dem till Museum , så vidt det var görligt. A f dessa Runmonumenter äro flera, förut bekanta, battre förklarade, några uppställda på säkra, tjenliga stallen, några slutligen bragta i dagen, som förut voro okända. Några Runmonumenter aró uppställda intill muren af Trinitatis-Kyrkan inom kyrkogårdens stakett, hvarest de äro i säkerhet och ej kunna skadas af de forbigående. Andra, nu 11 stycken, äro uppställda i runda Torneti uppgångens nischer. Ett Runmonument, funnet vid Löwenholm på Jutland, är förvaradt på en hög fotställning i Trinitatis-Kyrkans norra gång, som leder till Sacristian. På detsamma är en Biskop eller Ab­ bot föreställd, med en vidlöftig runskrift. En Grönländsk Runsten , hitkommen år 1824. Den är ganska liten, men ganska märkvärdig såsom minnesmarke efter de gamla Norrmf.li­ nens vistande på Grönland. Runorna äro in­ huggna på stenens glatta sida, och , enligt Hr Prof. Rask’s forklaring samt anmärkningar af Hr Prof. Finn Magnussen, lyda de sålunda: ’’Er­ ling Sigwarts son, och Biarne Thodarson, och Enride Oddsson hafva uppfört denna vård (sten- högar, stoder, pelare eller vårdtorn) Lördagen efter Gagndagen (en Katholsk fest- eller bon­ dag, som firades i April), och uppröjdt denna plats samt ristat inskriften år 1135” (efter en anuan forklaring 1131). Stenen är funnen om våren 1823 af en Gröuländare i den nordligaste delen af Grönland på en ö , Kongiktorsoak, tre eller flera mil nordligt från Upernavik under 73:dje breddsgraden, alltså i det strångaste kli­ mat. Den låg ganska högt på en klippa vid det vårdtorn, hvarefter lemningar ännu äro öfriga. Upphofsmännen till denna Runskrift hafva san«