Previous Page  12 / 40 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 12 / 40 Next Page
Page Background

Hunden har gjort ett flertal bra jobb på älgar både i

år men även i fjol då han bara var ett år gammal.

Tyvärr för Magnus del, har det hela tiden varit fel

älgar eller fel tidpunkt så den första älgen i backen

har fått vänta. Med andra ord vore det ett perfekt

tillfälle i dag. När vi avancerat lite till får vi syn på

älgen igen. Den står i kanten på en myr 200 meter

i från oss, hela tiden uppassad av två gråhundar. Vi

resonerar om hur vi ska ta oss närmare och konstate­

rar krasst att det bara finns ett bra alternativ och det

är att gå runt, annars får älgen vind av oss nu när vi

kommit lite djupare i vinden än den. Älgen som vi

nu konstaterat att det är en kviga eller möjligen en

mindre ko rör sig igen och vi får gå runt än längre.

Men varken Magnus eller jag lider av att gå, inte heller

av att smida planer för att sedan hitta nya eventuella

lösningar. Det här är älgjakt när den är på topp,

hundjakt som heter duga, musik i skogen av två

gråhundar som vet vad som ska göras.

– Men nu är det nog stopp igen, i nästa ungskog,

säger Magnus och tittar upp från pejlen. 200 meter

bort, konstaterar han.

Snabbt är vi inne på hundra meter och lika snabbt

inser vi att det inte går att komma närmre.

Spännande, och vi funderar på nästa drag. Eller om vi

ska låta älgen göra det. Den taktiken är inte dum.

På radion hör vi att LarsErik fått tillbaka Peika och

att Vilhelm nu står just där vi såg älgen i tallbacken.

På pass 14 sitter LarsEriks dotter Linnea och på 7:an

sitter yngsta sonen Erik. Onekligen är familjen

Backlund väldigt mycket älgjakt. Far och tre barn

i samma jaktlag och därtill hela hundstyrkan.

Under höstarna jagar hela gänget älg i Sundsvall,

Vilhelmina, Orsa och så här hemma i Gårdvik norr

om Falun. Det blir mycket jakt och många tränings­

dagar i skogen med hundarna, minst 40 på en säsong

bara för LarsErik.

Och rätt tränade tycks Qia och Nilla absolut vara.

De öser på med skall och Magnus och jag står och

lurpassar invid några småtallar. Då kommer skallen

närmare, pejlen visar 60 meter. Magnus sätter halv­

automaten till axeln och väntar. Det rör sig, skogen

får liv. Vi hör hundarna som om de stod bredvid

oss och jag får en älgfluga i nacken. Nu är det nära!

Sekunden senare kliver djuret fram bara 50 meter

framför oss och Magnus tvekar inte. Halvautomaten

adresserar kulan och den levereras. Älgen tecknar

lätt men vi ser tydligt kulans hål i dess bröst och fler

skott behövs inte. Kon går kanske 60 meter sedan

tippar hon livlös. Hundarna är på och får sin belöning.

– Det där var inte dumt. Qia har skällt så bra både

i fjol och nu i år, men det har hela tiden varit fel älgar,

På väg mot jakten tillsammans med

fem av Kolhagens gråhundar.

12