Jaktia - Jägaren

Mera galtar Såtarna i Bulgarien är ofta långa. Ibland lite väl långa för den svenska smaken. Senare på eftermid­ dagen har svenskarna ställts ut runt en annan kulle. Det verkar gå lite trögt för drevet som fastnat nere i ekskogen. Flera av de svenska jägarna börjar miss­ trösta. Alla utom Mats Edman från Ånäset som helt plötsligt får en galt på sig som tycks komma från fel håll på väg mot drevet. Helt lugnt försöker den strosa förbi Mats som står på en liten kulle. Men det var inget lyckat företag. Mats vet och kan hantera sin bössa. Efter en timme får drevgubbarna loss vildsvinen som lämnar skogen och går upp mot skyttarna. En av dessa, en verklig trofégalt går upp, precis så att Mats kan skymta den när den smiter förbi mellan snåren. Men i branten sitter Jonas Arbeststål som får den rätt i knät, och fäller den med ett välriktat skott. Längre upp i passlinjen försöker ett stort antal vildsvin smita ut. Några försöker ta sig förbi Peder Brännström som nedlägger fem fina fjolingar på sitt pass vid den smala vägen. Dan Degerman som står mitt i linjen får ett större antal som passerar honom nära men ofta inne i snåren. Men från sitt pass fäller han ett större handjur i alla fall. Livets galt I en helt annan del av såten står Leif Markhagen från Trosa. Han är här på sin första utlandsjakt. Det har inte hänt så mycket och eftersom det börjar skymma förstår han att de är på gång att bryta. Det är då det händer. Plötsligt hör han att det är vildsvin på gång i tätningen innanför honom. I full galopp bryter de sedan ut på den öppna gräsmarken. Leif hinner skjuta en fjoling innan han ser att det kommer en stor galt. Han riktar om och fäller den elegant precis innan den försvinner för honom. Guld med råge Leifs galt visar sig vara något alldeles extraordinärt. Den har med råge passerat 200kilosstrecket och har dessutom fina betar runt 25 cm som dessutom är oskadade. Något som är lite ovanligt här. Många stora galtar har skador på betarna. Generellt kan sägas att galtarna i Bulgarien ofta är mycket stora rent kroppsligt, men trofékvaliteten kan variera stort. Men det är storleken på galtarna och att det ofta skjuts många som gör att många jägare gärna åker mer än en gång till Byalka. Hoppet om den där riktigt stora galten.

Henrik Svärdskog på pass i det tidiga morgonljuset. Strax ska den fina galten komma till hans pass.

Henrik Svärdskog med sin fina galt.

Lunchen är ofta enkel, men ger tid till mera jakt.

Mobilbild på Leif Markhagens galt.

5

Made with FlippingBook - professional solution for displaying marketing and sales documents online