545170507

9

Neckens Polska. (Svensk Folkevise)

D jup t i hafvet på demantehallen necken livilar i gronan sal. Nattens tårnor spanna morka pellen ofver skog, ofver berg och dal.

Qvållen herrlig står i svartan hogtidsskrud, når og fjerran ej en susning, intet ljud. Hor det lugn ofver nej den rar, når hafvets kung ur gyllne borgen går.

Ågirs dottrar honom sakteliga gunga fram på den klara sjo! Ilarpans ljud, de gå så sorgeliga, soka fjerran en våg at do.

Fast hans oga står åt dunkla himmelen, ingen stjerna båder nattens drottning ån. Freja smycker sitt gyllne hår och necken så sin sorg på harpan slår.

Så den sorgsne. Men vid himlaranden Freja huldt genom natten ler. Evigt på den guldbestrodda stranden sina tårar hon glånsa ser,

och sin vån på hafvet helsar hon så mild, vågen speglar darrande den huldas bild. Necken horas på boljan blå så gladelig sin gyllne liarpa slå.

A. A. Afiellus.