KjøbenhavnsUniversitetsFireundredaarsfest_1879

K o m m u n e n s F e s tm id d a g . U3 G jæ ster velkomne, K ongehu set, de høje S tatsm yndigheder, U n i­ v ersitetet, sæ rlig den Mand, der under A lderdommens g raa H aar havde b e v a re t saa megen Ungdom sfriskhed og U træ ttelighed, R ep ræ sen tan te rn e for Hæ ren og F laaden, for K un sten i dens forskjellige Form er, m en navn lig de Gjæster, der ellers boede uden fo r L and ets Grænser. H an haabede, a t M inderne om disse Dage m aa tte for alle bevares som lyse i aandelig B etydn ing, og K jøb enhavn s Kommune, der sjæ lden havde bed et saadanne Aandens F y r s te r til Gjæst, takked e dem for deres Komme. — D e t L eve for G jæ sterne, hvorm ed T aleren endte, besvaredes med rung end e H u rraer. P a a G jæ sternes Vegne svarede først G rev H. H a m i l t o n , der un d er de T ilstedevæ rendes B ifald shilsen besteg Talerstolen og om tren t u d ta lte følgende: Ej utan tvekan upptråder jag for att å de fråmmande gasternas vagnar frambåra en tacksågelse for den skål, hvarmed vi blifvit hedrade, icke blott derfore, a tt ja g derpå var oberedd, ty åfven med forbere­ delse skulle ja g behoft påkalla Ofverseende, men emedan jag har icke kan kånna mig frammande. J a g kanner mig ej så i m itt hjerta, och ja g bar på m itt brost tre danska konungars vittnesbord, att jag icke for forstå gången år i Danmark. Emellertid har jag erhållit uppdrag att vara tolken af de frammande gåsternas tånkesått, och ja g vet att ja g år det, då ja g til Kopenhamns kommun ffambår uttrycken af vår tacksamhet och hogaktning. Då vi tacka for den gåstfrihet, hvarmed vi hår blifvit emottagne, kan ja g dock tillågga, att den var af oss våntad. Afven de bland oss, som ej af egen erfarenhet kånde den vålvilja, hvarmed en besokande hår omfattas, viste dock, att gåstfri- heten år en dygd, af hvilken vi påstås i norden både gifva och njuta mer ån nodigt år. Kopenhamns kommun har dock hogre anspråk på tacksamhet af vetenskapernas idkare och vånner, då vi erinra oss det hågn och understod, universitetet hår åtnjutit, det samband, som stådse egt rum mellan Kopenhamns universitet och borgerskap — ett samband som icke torde ega sitt motstycke i ofriga hufvudståder, hvilka inom sig sluta ett universitet. Sårskildt erinra vi oss huru Kopenhamns borgerskap och medlemmarne af dess universitet sida vid sida kåmpat for stadens forsvar, och det minskar ej vår aktning, att