Norges tack till Sverige

Niels Christian Ditleff var verksam i nästan 50 år i den norska utrikesförvalt- ningen och stationerad i nio olika länder. Han var en av de pådrivande personerna till räddningsaktionen med de vita bussarna, som sedan Folke Bernadotte genomförde. Tio år efter kriget, 1955, utgav han boken Da Tysklandsfangene ble reddet.

En tystlåten diplomat i Bernadottes skugga G reve Folke Bernadotte har i efterhand hyllats för expeditionerna med de vita bussarna. Men betydelsefull för framgången var även den norske diplomaten Niels Chr. Ditleff. Han blev norsk diplomat redan 1903, ett par år före upp- lösningen av unionen med Sverige. Då Hitler anföll Polen 1 september 1939 var han stationerad i Warszawa sedan många år och påtog sig att såsom diplomatiska kårens doyen evakuera 178 kollegor och omkring 1 200 andra medborgare från neutrala länder. Ditleff lyckades genom kontakter med tyska officerare skapa några timmars vapenvila under pågående strider om den polska huvudstaden. Räddningsaktionen genomfördes med hjälp av den svenske diplomaten Sven Grafström. Då Nazi-Tyskland sju månader senare ockuperade Norge flydde Ditleff tidigt till Sverige, tillsammans med sin dotter Caroline. Han blev chef för den ”norske fange- hjelpen” vid beskickningen i Stockholm som organiserade sändningar av matpaket via Röda Korset till de politiska fångar som i allt större antal forslades från Norge till tyska koncentrationsläger. Caroline Ditleff arbetade samtidigt vid det kontor som hjälpte norska flyktingar i Sverige. Bland flyktingarna våren 1943 kom motståndspionjären och läkaren Carl Semb, som hjälpte Ditleff att planera olika räddningsprojekt för att undsätta sina landsmän vars tillvaro i tysk fångenskap var desperat. Ditleff och Semb blev dock i augusti 1944 fråntagna sina uppdrag av den norska exilregeringen i London. Främsta orsaken var att deras planer inte passade in i den övergripande allierade krigsstrategin, där det slagits fast att målet först och främst var att krossa Hitlerregimen.

60

Made with