Jägaren 2020

Den gamle bocken är vaksam och mycket försiktig när han står i vallkanten. En lätt bris i nacken på Calle får bocken att kasta sig in den skyddande vege- tationen. Foto: Rasmus Liljeblad.

Sensommar med blommande ljung och bössan i handen ger en känsla värdig ett jägarhjärta.

läget och lägger kolvkammen mot kin- den. Avståndet är inte långt men i sam- ma ögonblick som hårkorset placeras i bogen når doftpartiklarna bockens känsliga nos. Bockens reaktion är ome- delbar och han vänder direkt på platsen. Oundvikligen går skottet Situationen är laddad och intensiv när det som inte får hända ändå händer. I samma ögonblick som Calle kramar avtryckaren kastar bocken. Alla jägare som varit med om det, oavsett mängden av rutin, känner direkt att något gått snett. Det handlar om bråkdelar av en sekund när synimpulserna från ögat inte hinner omvandlas till nervsignaler som styr musklerna. Fingret kröks och skottet går oundvikligen iväg. En total tomhet infinner sig och det anti- klimax som uppstår framkallar när- mast en känsla av illamående. En syn- nerligen noggrann platsundersökning genomförs och efter en god stund av rutinerade eftersöksjägare konstateras skottet som en bom. Premiärdagen fortleder, om än med en känsla av tom- het, och ett flertal fina bockar kommer på besök av lockpipans ljud men får passera i väntan på rätt ålder. ❱

smidas Calle spenderade hundratals vår-, och sommartimmar i skogen för att på nytt lära sig bockens vanor och rörelsemönster i reviret. Premiärmorgonen är lugn och luften står i det närmaste stilla. Med lockpi- pans omisskännliga ton låter Calle morgonluften genljudas av getens kon- taktläte när en rörelse i skogsbrynet fångar hans uppmärksamhet. Plötsligt och helt utan förvarning står en bock i kanten av vallen inte mer än femtiotalet meter från tornet. Det råder inga tvivel om att det är rätt bock då hela hans framtoning ger en känsla av pondus och styrka för att inte nämna de omisskänn- liga grova hornen. Den lugna morgonen har på ett ögonblick övergått till en spänning lika intensiva och påtaglig som bara de mest unika jakttillfällena kan erbjuda och som bara en jägare kan förstå. Åratal av väntan, noggranna rekognoseringar och hundratals tim- mar av observation har lett fram till den här stunden och nu har bocken med hjälp av lockpipan kommit inom skotthåll. Sakta lyfter Calle bössan i position när jägarens störste nemesis plötsligt läg- ger sin kylande bris över nacken och riktning mot bocken. Blixtsnabbt reage- rar Calle på det hastigt förändrade

död. Så, en dag i vårvintras när jag skulle ut och fodra kommer jag upp till fodrings- platsen och ser att där står en jättebock i basthorn. Jag kände igen honom direkt och såg att han levde." Det var den fösta och enda observatio- nen av spökbocken på nästan ett år men efter den dagen försvann bocken på nytt. Mötet med bocken hade däre- mot gett Calle nytt hopp av en bekräftel- se på att han levde. Tiden gick och en dag i mitten av april, ett par månader efter mötet vid foderplatsen, bestämde sig Calle för att sätta sig vid en viltstig i reviret och vänta. — "Jag satt vid stigen och efter bara fem minu- ter skymtade jag någonting. Där kom han smy- gandes på stigen. Jag blev överlycklig och för- stod att han var tillbaka i rätt område igen." Kraftig retur Var bocken befunnit sig de senaste säsongerna vet bara bocken själv men nu stod det klart att han var tillbaka i samma lilla revir igen. Han hade tappat mycket i storlek och var på kraftig retur. Taggarna hade gått tillbaka, han var kle- nare upptill och massan hade sjunkit ner mot rosenstockarna. Spökbocken skulle bli högsta prioritet att försöka ta under bockpremiären. Planerna började