Jägaren 2020

Bockjakt 99

Gyllenbrun päls Mystiken kring spökbocken lever kvar och några dagar senare börjar det lida mot sen eftermiddag när Calle kommer gående längs en åkerkant över en kulle. Genom lövverket ser han den gyllen- bruna kroppen av ett rådjur står och betar i en glänta ca. 400 meter bort. — " Jag ser direkt att det är ett djur som är grovt i kroppen och i kikaren kan jag se att det är honom jag letat efter. Direkt slog pul- sen till!" Krypandes på alla fyra tar sig Calle längs åkerkanten och genom en ekdunge i riktning mot bocken. Bocken står på en klövermatta och betar medan Calle, med aldrig tidigare så noga utval- da steg, tar sig fram till ett närliggande torn och försiktigt klättrar upp. Bocken betar sig sakta i riktning mot tornet och medan den lågt stående solen kastar sitt ljus genom lövverket. Det är efter- middagens fina väder och värme som efter en dags ihållande regn lockat ut bocken ur den skyddande skogen. På skakiga ben Väl till rätta i tornet väntar Calle med hög puls och rutinerad kyla på att Spökbocken som fortfarande betar lugnt ska vrida upp bogen. Minnet av bommen lever kvar när Calle varsamt

Det är en sak att sitta och vänta på ett vilt men en helt annan när du interagerar med djuret och låter både erfarenhet, kunskap och skicklighet avgöra om du ska få chansen eller inte.

Av många medaljbockar som hänger på Calles vägg kan spökbocken vara den som varit allra mest observerad genom åren och den bock så kostat överlägset mest tankar, planering och inte minst puls när han gång efter annan försvun- nit för att sedan plötsligt dyka upp igen. Till slut föll ändå bitarna på plats och ett av de finaste minnena, både vad gäl- ler trofén och jaktminne, har lagts till historierna.

lägger hårkorset på plats och osäkrar i takt med att den lugn betande bocken tar några steg åt sidan och exponerar bredsidan. — " Jag har aldrig kramat ett skott så länge och han la sig på plats direkt i skottet. Efteråt satt jag kvar i tornet en stund och bara njöt! Glädjen var enorm! Jag fick lägga ifrån mig bössan och greppa tag i ste- gen med båda händerna för benen skakan- de när jag skulle klättra ner på marken."

Noggrann förvaltning och medveten beskattning av rådjursstammen har genom åren gett både bra stam och troféer i medaljklass.

"Jag har aldrig kramat ett skott så länge och han la sig på plats direkt i skottet."