Onkologi i Sverige Nr 1

| Diagnos

Tidig cancerupptäckt är mer än screening. Screening räddar liv, men fångar långt ifrån alla cancerfall. Här har primärvården en avgörande roll. De flesta patienter som får en cancerdiag nos har sin första kontakt i primärvården.

Text ELINOR NEMLANDER Specialist i allmänmedicin, läkare, Nationell samordnare för tidig upptäckt av cancer Liljeholmens Universitetsvårdcentral/Karolinska Institutet susanna.elinor.nemlander@ki.se

Vikten av tidig cancerupptäckt i primärvården – att hitta signalen i bruset D e flesta som misstänker cancer och tar kontakt med vården, har inte cancer. Det gör tidig upptäckt till en balansgång: vi vill hitta signifikant cancer tidigare, men utan att överutreda så att resurser trängs undan och patienter utsätts för onödiga risker. finnas högre upp i differentialdiagnostiken. Sedan dess har min forskning breddats, men med samma mål: att hjälpa primärvården att hitta rätt patienter tidigare, utan att driva fram mer överutredning och undanträng ning.

Från selekterade patienter till verklig primärvård I min avhandling studerade vi bland annat patienter med misstänkt lungcancer som remitterats till lungon kologisk mottagning. Innan de fick sin bedömning fick de svara på en omfattande symtomenkät. Vi undersökte om kombinationer av symtom och upplevelser kunde förutsäga vilka som faktiskt hade lungcancer. I analyserna tog vi också hänsyn till patienternas rök status. Det visade sig vara avgörande, eftersom samma symtom kan ha helt olika signalvärde för lungcancer hos rökare och hos personer som aldrig har rökt. Att kunna identifiera risk även hos aldrig-rökare är särskilt viktigt, eftersom lungcancer i denna grupp ofta upp täcks sent. Det gav viktig kunskap, men det är också en popula tion där primärvårdens urval redan är gjort. Prevalen sen av lungcancer i gruppen var hög (cirka 60 procent), vilket gör att resultaten inte kan översättas rakt av till primärvården, där samma symtom ofta betyder något helt annat.

Som allmänläkare möter jag dagligen den här para doxen. En enskild cancerdiagnos är ovanlig på vårdcen tralsnivå, men cancer som fenomen är inte ovanligt. Utmaningen blir därför inte bara att ”tänka cancer”, utan att göra det på ett sätt som är systematiskt, jämlikt och realistiskt i en verksamhet där tid, kontinuitet och diagnostiska resurser är begränsade. För ungefär ett år sedan disputerade jag på hur sym tom, fynd och vårddata kan bidra till tidigare upptäckt av cancer med avhandlingen Early Cancer Detection Through Symptoms and Signs på Karolinska Insitutet. Min avhandling utgick från en enkel fråga: går det att använda den information som redan finns i vården, symtom, diagnoskoder, laboratorievärden och vårdkon taktmönster, för att bättre identifiera patienter med förhöjd cancerrisk i primärvården? Syftet är inte att skapa ett diagnosverktyg, utan att utveckla riskbaserade varningssignaler som kan stödja kliniskt beslutsfattande, en ”heads-up” när kombina tioner av fynd eller trender över tid gör att cancer bör

22 |onkologi i sverige|#1 2026