VagvisareForSvenskarIKopenhamn

U tom afdessa 2 :ne konungar har slottet endast af Fred rik V I (hvars staty ses vid ingången) varit bebodt. Det har sedan delvis varit uthyrdt till privatpersoner, bland hvilka skalden Hauch och Orla Lehmann, men begagnas nu till officers- och elevskola for arméen. Bakom slottet ligger den stora bassinen, som om natten forser hufvudstaden med vatten, och vid sidan af slottet den zoologiska tråd­ gården, hvartill intrådeskort å 1 mk kopas vid ingången. Parken med sina kanaler, broar och tempel år ut- mårkt vacker och påminncr om Hagaparken vid Stockholm. Åfven hår finnes en kålla med utmårkt godt dricksvatten, springande ur en granitklippa. Vid parkens ingång lig ­ ger ett godt schweitzeri och från terassen utanfor slottet har man en herrlig utsigt ofver staden. Nedanfor slottet ligger Fredriksbergs by, numera lagd under Kopenhamns domvårjo. A f dess mårkligheter for- tjena endast nåmnas kyrhan , med dess altartafla af Eckers- berg, och kyrkogården, der flera af Danmarks beromda mån och qvinnor ligga begrafne, bland dem dess storsta skald, Adam Oehlenschlåger, konstnårsparet P. Nielsen och Anna Nielsen m. fl. Från Kopenhamn till Fredriksberg år en lagom pro- menad, men såvål spårvagnar som omnibusar ditfora be- sokande oupphorligt. A rundelen utanfor parkens port år hållplats for droskor. Dyrehaven, vanligen kaliad ”Skoven”, utgor lik­ val det begårligaste målet for Kopenhamnarnes sommar- utflygter, vanligast kallade ’’Skoveturer”. Beqvåmaste och billigaste såttet att fårdas dit år med bantåg, hvilka stundom afgå dit och derifrån hvarje 15:e minut. Banan utgår om sommaren från den bortesta sta­ tionen, medan tågen från den nårmaste afgå till Nord­ sjælland och Helsingor. Begge tågen folja samma bana ånda till Hellerups station, der banan delar sig och den till Dyrehaven, vanligen Klampenborgsbanan kallad, viker af till hoger. Nåsta station år Char- lottenlund, invid hvilken Kronprinsens sommarresi- dens Charlottenlunds anspråkslosa slott och park åro belågna. Några minuter senare år man i Dyrehaven,, denna ofantliga park, till det mesta bevuxen med gamla bokar, majeståtiska trådmassor, men hvilka genom deras enformighet och foga omvexling något trotta åtminstone det nordsvenska sinnet.