KøbenhavnsMalerlaug_1922-1947

köpenhamnarna är sig i stort sett lika som alltid, men det ligger kanske en något mollbetonad underklang i deras glättighet. Det är ju klart, att fem års oekupation med under de sista åren ett ytterst hårt tryek har satt sin prägel på människorna. Korsen på gatorna, dår någon frihets- hjålte stupat, är också ständiga påminnelser om den tid, som nu år lvckligt övervunnen. Kulhålen i skyltfönstren är också rätt vanliga och på grund af bristen på stora fönsterrutor har man hjålpligt lagat hålen genom att på insidan klistra glasbitar. De bombade och genom sabotage förstörda husen påminna också om den hårda tiden. Mat har danskarna gott om. Det år ransonering endast på smör och bröd. Smörkupongerna var man mycket noga med överallt, men brödkuponger klipptes nåsten aldrig för mörkt bröd men vål for vitt. Man såg överallt på gatorna amerikanska och engelska uniformer. Utanför hotellen stod jeeps parkerade och på restauranterna såg man allierade officerare och soldater roa sig i båsta samforstånd med köpen- hamnsflickorna. Huruvida köpenhamnspojkarna var lite belåtna med engelskmånnen och amerikanarna blev vi icke i tillfålle få utröna. Ståmningen mot de över 200 000 tyska flyktingarna i landet var pråglad av forståelse för det tyska folkets svåra öde. Man skiljde strängt på dem som stått för den fasansfulla tyska terrorn och på dem som icke kunde lastas för den politik som förts. Om de tyska soldaterna talade man ibland i skämtsam ton och betecknade dem med et glimt i ögat såsom »souvenirsamlande objudna tvska turister«. Danskarna lia en utomordentlig fårmåga att kunna ruska av sig sorgerna så snart de övervunnits. Nu vånta de danska målarna ivrigt på att byggnadsverk- samheten skall komma i gång på nytt och att den oerhörda bostadsbristen genom deras medverkan skall lättas. I Sverige följer vi våra danska vånners stråvanden på olika qmråden med stort intresse och vi önskar dem lycka till i sitt forsatte arbete att bygga upp et f ri tt och demo­ kratiskt Danmark. Liksom vi önska dem hjårtligt vålkomma till Sverige på en planerad återvisit nåsta sommar.« Den 9 . Februar døde Æresmester og Bisidder W. Staack. Hans Virke indenfor Haandværket var stort, og stor var hele den repræsen­ tative Forsamling, der fulgte ham til Graven. Den 28 . April døde Charles Nielsen, .Sangforeningens energiske Formand. Den 9 . Juni blev Malersangeren Hjalmar Breck 70 Aar. Malerlaugets og Rejsefondens H istorie for de sidste 25 Aar kan ikke skrives uden at medtage denne Bohème, hvis lyse Syn og evige Veloplagthed var lige stor, om det gjaldt en Tale, en morsom H istorie 1 4 7