VagvisareForSvenskarIKopenhamn

U tom afdessa

:ne konungar har slottet endast af Fred rik

V I (hvars staty ses vid ingången) varit bebodt. Det har

sedan delvis varit uthyrdt till privatpersoner, bland hvilka

skalden Hauch och Orla Lehmann, men begagnas nu till

officers- och elevskola for arméen. Bakom slottet ligger

den stora bassinen, som om natten forser hufvudstaden

med vatten, och vid sidan af slottet den zoologiska tråd

gården, hvartill intrådeskort å

mk kopas vid ingången.

Parken med sina kanaler, broar och tempel år ut-

mårkt vacker och påminncr om Hagaparken vid Stockholm.

Åfven hår finnes en kålla med utmårkt godt dricksvatten,

springande ur en granitklippa. Vid parkens ingång lig

ger ett godt schweitzeri och från terassen utanfor slottet

har man en herrlig utsigt ofver staden.

Nedanfor slottet ligger Fredriksbergs by, numera lagd

under Kopenhamns domvårjo. A f dess mårkligheter for-

tjena endast nåmnas

kyrhan

, med dess altartafla af Eckers-

berg, och

kyrkogården,

der flera af Danmarks beromda

mån och qvinnor ligga begrafne, bland dem dess storsta

skald, Adam Oehlenschlåger, konstnårsparet P. Nielsen och

Anna Nielsen m. fl.

Från Kopenhamn till Fredriksberg år en lagom pro-

menad, men såvål spårvagnar som omnibusar ditfora be-

sokande oupphorligt. A rundelen utanfor parkens port

år hållplats for droskor.

Dyrehaven,

vanligen kaliad ”Skoven”, utgor lik

val det begårligaste målet for Kopenhamnarnes sommar-

utflygter, vanligast kallade ’’Skoveturer”. Beqvåmaste

och billigaste såttet att fårdas dit år med bantåg,

hvilka stundom afgå dit och derifrån hvarje 15:e minut.

Banan utgår om sommaren från den bortesta sta

tionen, medan tågen från den nårmaste afgå till Nord

sjælland och Helsingor. Begge tågen folja samma

bana ånda till Hellerups station, der banan delar sig

och den till Dyrehaven, vanligen Klampenborgsbanan

kallad, viker af till hoger. Nåsta station år Char-

lottenlund, invid hvilken Kronprinsens sommarresi-

dens

Charlottenlunds

anspråkslosa slott och park åro

belågna. Några minuter senare år man i Dyrehaven,,

denna ofantliga park, till det mesta bevuxen med

gamla bokar, majeståtiska trådmassor, men hvilka

genom deras enformighet och foga omvexling något

trotta åtminstone det nordsvenska sinnet.