116 / 264
skulle inhSgnas och fredas på detta stalle ; men
om de redan voro flyttade från sitt rum, ansåg
Kommissionen det för rigtigt, att låta fora dem
till Museum , så vidt det var görligt. A f dessa
Runmonumenter äro flera, förut bekanta, battre
förklarade, några uppställda på säkra, tjenliga
stallen, några slutligen bragta i dagen, som
förut voro okända. Några Runmonumenter aró
uppställda intill muren af Trinitatis-Kyrkan inom
kyrkogårdens stakett, hvarest de äro i säkerhet
och ej kunna skadas af de forbigående. Andra,
nu 11 stycken, äro uppställda i runda Torneti
uppgångens nischer.
Ett Runmonument, funnet vid Löwenholm
på Jutland, är förvaradt på en hög fotställning
i Trinitatis-Kyrkans norra gång, som leder till
Sacristian. På detsamma är en Biskop eller Ab
bot föreställd, med en vidlöftig runskrift.
En
Grönländsk Runsten
, hitkommen år 1824.
Den är ganska liten, men ganska märkvärdig
såsom minnesmarke efter de gamla
Norrmf.li
nens vistande på Grönland. Runorna äro in
huggna på stenens glatta sida, och , enligt Hr
Prof. Rask’s forklaring samt anmärkningar af Hr
Prof. Finn Magnussen, lyda de sålunda: ’’Er
ling Sigwarts son, och Biarne Thodarson, och
Enride Oddsson hafva uppfört denna vård (sten-
högar, stoder, pelare eller vårdtorn) Lördagen
efter Gagndagen (en Katholsk fest- eller bon
dag, som firades i April), och uppröjdt denna
plats samt ristat inskriften år 1135” (efter en
anuan forklaring 1131). Stenen är funnen om
våren 1823 af en Gröuländare i den nordligaste
delen af Grönland på en ö , Kongiktorsoak, tre
eller flera mil nordligt från Upernavik under
73:dje breddsgraden, alltså i det strångaste kli
mat. Den låg ganska högt på en klippa vid det
vårdtorn, hvarefter lemningar ännu äro öfriga.
Upphofsmännen till denna Runskrift hafva san«
Museum f o r Nordiska Antikviteter.
103