155 / 264
142
Statyer och Bildhuggeri- Avheten.
som Köpenhamn har eller få r , t. ex. de af
Thor-
waldsen
, de i Rosenborgsträdgarden, de
1
ICyr-
kor och Kapeller. Vidare mäste erinras, att de
så kallade
Assistents-Kyrkogdrdarna
hafva inSa
ga sköna Grafvårdar, af hvilka nägra äro ut-
förda af
TViedewelt
,
Dajony
Architekten
Scha-
per
och andre.
Dessa Kyrkogårdar utom staden förtjena
resandes besök och uppmärksamhct. Den stör-
sta är utför Noerreport. Sedan Prof.
Nyenip
i
sin Biografi öfver Wiedeveit omtalat dennc
Konstnärs Monumenter i Köpenhamns Kyrkor,
öfvergär han till Assistents-Kyrkogårdens
Mq-
numenter med följande ord: ” de anförda Wie-
deweltska sköna grafvårdarna hafva alla ett huf-
vudfel, men hvilket må tillskrifvas Konstnärens
tid och icke honom, och ligger i Konstverkens
lokal. De äro alla uppställda i h ia lf, kyrkor
och kapeller , alltså i rum , som äro inneslutna
af oformliga , vederstyggliga, kala stenmassor,
och hvarest de af så många lik uppstigande
mefitiska dunsterna forpesta luften. Antingeu
stå de osedda och obemärkta i kapellerna lin
der grafvarnas regelstängsel eller i kyrkorna,
hvarest på det högsta några på barnet vantan
de dopvittnen understundom skänka dem en
flygtig anblick. Namnet Graf-monumenter för
tjena de i dubbelt afseende, dels emedan de
sjelfva äro liksom begrafna i aflagsna hörn,
dels äfven emedan de derigenom utplåna min-
jiet af de döda och begrafna, i stället att de
skulle tjena till att bevara det. Ändtligen upp-
trädde en ädel man , en af vår tids praktiska
filosofer, som ägde nog själsstyrka att sätta
sig öfver fördomar och att upplyfta sig öfver
tidens smak. Han hette
Augustin.
Vid graf-
Tens brädd gaf honom hans skuldfria själ det
vittnesbörd, att han aldrig i sin lefnad föro-
lämpat
någon.
Nu ville han oekså icke. heller