591740954

101 sin trogna hånd. Hennes varma hjerta klappar h6gt fbr Dig, och jublande står hon på stranden att tillvinka Dig åra och seger!" Litr. C. „Danske Brbder! Med djup rorelse hafva vi emottagit de sednaste underråttel- serna från Edert land. Med glådje hafve vi sett Eder fordran om Frihet uppfylld, med deltagande hora vi stridsropet skalla omkring Edra strander och med beundran skåda vi Edra fria, modiga, lugna handlingar, Edra storsinnade uppoffringar for Edert Fosterlands sak. Når ett folk uppnått den inre Frihet, som år den egna, ego­ istiska viljans underordnande under det allmånna och under det heliga, da mås te det erhålla den yttre friheten, ifall det ej forut egt den. Broder! Det fdrestår en kamp i veriden, en kamp emellan ljuset och mdrkret, mellan sanningen och lbgnen, mellan Friheten och våldet. Må det vara oss en god, en glad kamp! Dess utgång ligger i en Hdgre Styrelses hånder och derfdre åro vi ej tvifvelaktiga om hvilken makt, som skall vinna segren. Ånnu har ej stridens timma slagit fdr Oss, men minuterna åro måhånda råknade. Vi måste vånta derpå och vara rede dertill. Kanske skola vi då en gång få visa, att våra loften till Eder om brodraskap voro allvar, ty Sveriges ungdom har blott en tanka: Fb r Danmark och aldrig em ot." * * * Svenske Brødre! Ene stode vi i Kampen mod den uhyre Overmagt, rede til at døe for vor Ret og vor Ære. I det alvorsfulde Øieblik, da vi beredede os til denne Kamp, lyttede vi til de Stemmer, der hævede sig fra Landene trindt om os, om ikke Een vilde tilraabe os et Ord om Medfølelse, om ikke Een vilde tale Retfærdighedens Sag, som Tydskland i sin blinde Fanatisme traadte under Fødder. Da lød en Stemme fra det nære Broderland, den sagde os, at Folket der forstod os, elskéde os, delte vor Begeistring. Først var det kun en enkelt Røst, der lød, snart hævede Røsterne sig tal­ rigere, altid stærkere, altid mægtigere, det var ikke blot den inderligere Medfølelse, de havde for os; de ønskede at deltage i Kampen. Hav Tak, du ædle svenske Folk;