Hemträdgården Nr6

Fleråriga grönsaker

Strandkål – skörda från vår till höst

cerar strandkålen 2–3 cm stora, delikata blomknoppar (sombroccoli), vilka är goda som råkost eller lätt ångkokta. Vid denna tid på säsongen kan du även skörda och använda de mer mogna kål- bladen (som grönkål) i tillagadmat, och de är väldigt goda i en risotto. Mitt i sommaren, i juni–juli, utveck- lar sig de vita honungsdoftande och -smakande blommorna, som är goda och vackra i en sallad. Men vill du gynna trädgårdens nyttoinsekter, är det bra om du lämnar en betydande del av de stora blommande klustren till bin, flugor och skalbaggar, somkalasar på nektarn och hjälper till att pollinera växten. De ärtlika, grönkålssmakande frukter- na och strandkålens rötter (somkålrot) är välsmakande som råkost eller tilla- gade. Skörda de yttre rötterna på hösten, och lämna de djupare rötterna i mitten till nästa år. Rötterna kan lagras i fuktig sand i flera månader. Odling och skörd Strandkålen är inte den lättaste fler- åriga grönsaken att odla, men lyckas du att etablera den, har denmycket att ge i flera årtionden. Förutomdess ätbara kvaliteter är den 40–80 cmhöga växten väldigt fin somkantväxt eller högväxt marktäckare i en trädgård. Dess naturliga hemvist är stränder medmycket sten eller sand, ofta vid ansamlingar av tång, som ger näring i strändernas annars näringsfattiga miljö. Den är dock ett ganska ovanligt inslag i kustmiljöerna, särskilt på östkusten, men oavsett var man finner vild strand- kål, bör man inte skörda mer än ett smakprov. I Blekinge och Gotlands län är strandkålen dessutom fridlyst. Vill du njuta av strandkål är det därför bättre att odla den själv. Den är härdig åtminstone till zon 4 (eller C på örtartat perennspråk) och trivs bäst i sandig jord, men här i Södra Dalarna har vi en kraftig planta även i siltig lerjord. Med sitt havs- nära ursprung klarar strandkålen salta jordar, men den ogillar sura jordar. En fullt solig plats är att föredra,

men den växer även hyfsat i halvskugga och, etablerade plantor klarar torka. Strandkål är inte van vidmycket kon- kurrens på sina karga stränder, så det är viktigt att tänka på att hålla omgivande växtlighet nere vid etablering. Det allra bästa, enkla och naturliga är att täcka runt omplantorna, eftersom strandkå- len är i vilt tillstånd van vid att sanden rör sig och täcker nedre delarna av väx- ten. När strandkålen sedan vuxit till sig och utvecklat sitt förhållandevis lång- samväxande rotsystem, finns det förde- lar med att kombinera strandkålenmed lågväxande marktäckare för att undvika konkurrens även i mogen ålder. Precis sommed sparris bör du vänta två som- rar, innan du skördar annat än sena blad på hösten. Somhavsnära växt blir den särskilt glad av lite tång som gödning, men det är inte nödvändigt. Strandkålen är en ganska frisk växt, men kanmed lite otur drabbas av klumprotsjuka och an- gripas av kålfjärilen. Förökning I det vilda sprids strandkålens frönmed havet eller vinden till nya växtplatser. Frökapslarna är ärtstora och kan hålla sig flytande i många dagar och på så sätt nå nya växtplatser, men fröna är kräsna, och det är inte helt lätt att få dem att gro. Dess grobarhet i vilt tillstånd är så lågt som 30–40 procent. De tappar dessutom grobarheten snabbt samt gror lång- samt och oregelbundet. Forskning visar dock, att borttagning av det yttre höljet (frökapseln) fördubblar grobarheten, ochmotsatt mot vadman skulle kunna tro, minskar blötläggning före sådd dess grobarhet. Vi har haft större framgång med att föröka strandkål med rotsticklingar, som tas bäst på våren (5 cm långa). Det är säkrast att låta rotsticklingarna växa till sig i kallbädd eller växthus över vin- tern och plantera ut dem, när plantorna är minst 10 cm stora. Namnsorten ’Li- lywhite’ är ganska lätt att få tag på i Sve- rige. Två andra högproducerande sorter är ’Angers’ och ’Jacobs Blue’. ❁

Av strandkål är det inte bara en utan flera delar av växten som kan använ- das, med andra ord enmångsidig ingrediens i köket. Till skillnad från våra vanliga kålväxter i grönsakslan- det är den flerårig. Här följer odlings- anvisningar till denna vårprimör. Text och bild: ANNEVI SJÖBERG Strandkål ( Crambe maritima ) är en gan- ska härdig, flerårig släkting till våra mer vanliga, ettåriga kålvarianter som grön- kål, broccoli och blomkål. Den är en ut- sökt grönsak som redan på 1750-talet var en uppskattad lyxig vårprimör i England, men som sedan glömdes bort och länge förde en undanskymd tillvaro. På senare år har växten dock återigen börjat upp- skattas av allt fler, både somprydnads- växt och grönsak. Skotten, bladen, blom- man, roten och de omogna frökapslarna är inte bara ätbara, utan riktigt goda och näringsrika och dess stora, blådaggiga och krusiga blad utgör ett vackert inslag i trädgården. Artnamnet maritima bety- der ’växer vid havet’, och det är just längs Sveriges södra ochmellersta kuster samt på Gotland och Öland, somdu hit- tar den i vilt tillstånd. Användning Under en säsong bjuder strandkålen på allt ifrån spenat- och grönkålsliknande och -smakande grönsaksdelar till ätbara delar som till utseende eller smak liknar sparris, broccoli, ärtor och kålrot. Allt från en och samma planta. Som tidiga, lätt hasselnötssmakande vårprimörer kan du skörda de unga bla- den (som spenat) och skotten när de är ca 10–15 cm (som sparris). Ännu godare blir skotten, omdu bleker dem tidigt på våren genom att täcka demmed halm, jutesäckar eller krukor, tills skotten är blekgula och 15–25 cm långa. Bladen och skotten är goda färska el- ler lätt kokta, ochmed fördel serverade med smör. Lite senare på våren produ-

Hemträdgården 6 | 2018

18