Hemträdgården Nr6

Av MARIANAMATTSSON Krönika

Vitaste trädgården

D ET ÄR INTE UTAN ATT JAG UNDRAR över vad Victoria Sackville-West skulle ha tyckt ommin version av en trädgård enbart i vitt. Hur skul- le denna aristokratiska dam, som själv skapade den ikoniska vita trädgården på slottet Sissinghurst, ha reagerat vidmötet medmin lappländska trädgård i kritvitaste snövitt? Skulle hon ha häpnat? Förfasat sig? Fallit i stumbeundran över frostrosorna? Vi är inte så nära bekanta att jag säkert kan veta hennes reaktion. Visserligen skrev hon precis som jag regelbundna trädgårdskolumner i en välrenom- utifrån hennes extravaganta och skandalomsusade levnadsstil, och tro att hon vore lika öppen för okonventionella hortikultu- rella tolkningar också, och att hon skulle ha varit förtjust över den exotiska upplevelsen att vandra fram enmeter upp i luften ovanpå den tjocka snömadrassen genommin ”White Garden”. FÖR DEN ÄR VERKLIGT EXKLUSIV för en brittiska, helt omöjlig att skapa i engelskt klimat. Den existerar bara under några fåmånader. Den uppstår plötsligt, och försvinner lika fort. Det är en trädgård för vintern. Min vita trädgård är minimalistiskt sparsamoch stillsam. Avskalad alla bullriga blomster framträder strukturer och stiliserade former med grafisk skärpa. Dissekerad på andra färger än vitt, förstoras minsta lilla kvarsittande brunröda nypon till ett lysande stoppljus. Det stora bordet under häggen draperas av en tjock flingduk. Stolparna i flätstaketet har fått snöhuvor som ser ut som sockervadd. Eller smurfmössor. Och de upphöjda odlingsbäddarna i köksträdgården lik- nar fyrkantiga gräddtårtor, dock utan jordgubbsde- koration. DÄR VITAS ENGELSKA TRÄDGÅRD omgavs av idegrans- häckar och tegelmurar, omges min av granskog och flätstaket. I hennes paviljong klättrade en Rosa mul- liganii , i min baldakin är det slingerstormhattar. Där hon fröjdades åt vinterblommande trollhassel och vinterkörsbär, finner jag min glädje i de knallröda grenarna på korallkornellen och den orangeglödan- de stammen på den unga näverhäggen. Hos henne minglade eleganta kulturpersonligheter runt, ge- nommin vita trädgårdmannekängar slanka björkar i svartvitt outfit. Där är gångarna lagda av tegel och sten, här till- trampade av snö och is. Hennes trädgård var för månsken, min för norrsken. Hon drömde om att en merad tidskrift, men i övrigt saknar våra liv gemensamma drag. Jag får helt enkelt gissa,

tornuggla ljudlöst skulle flyga genomden skimrande natträdgården. Jag upptäcker hur en älg värdigt skrider fram längs skoterspåret. VISSA LIKHETER HAR VÅRA VITA TRÄDGÅRDAR. Det finns en underliggande formell struktur somdefinierar rumsligheter och avgränsar mot vildmarken. Detta skelett är tydligare och striktare hos Lady Vita, det ska jag villigt erkänna. Mera välklippt och tuktat. Min trädgårds benstomme är mera – låt oss kalla det väl-

bolstrad. Likt en frodig madam, där man dock kan ana den snygga ben- stommen under behagen. Båda våra trädgårdar kompletterar struktur med en naturligt vild och charmig känsla. Vitas vita trädgård blev stilbil- dande och efterapad, om än hon själv under skapandet tvivlade på att hennes idé skulle vara praktiskt

»Dissekerad på andra färger än vitt, förstoras minsta lilla kvarsittande brunröda nypon till ett lysande stoppljus.«

genomförbar. Hon skrev ofta omden i sin tidningsko- lumn. En vit trädgård är som starten på en ny krönika. Ett vitt oskrivet blad. Allt är fräscht, allt är möjligt. DET BORDE SKRIVASMERA om vintervita trädgårdar. I min ägo finns två böcker om trädgård på vintern, en tysk och en svensk. Det vill säga en skånsk. Båda är de löjeväckande för en lapplänning. Det ser ut somomde behövt sopa ihop lite snöflingor för att kunna fotogra- fera. Eller vänta till den där enda dagen då det äntligen fallit lite snö, och då fått tokrusa ut för att hinna fästa ”vinterträdgården” på bild, innan den töat bort. Sådant har ingenting med våra lappländska vinterträdgårdar att göra. Hos oss gäller den råa hardcoreversionen. Den där som jag tror att Vita Sackville-West skulle bli rätt imponerad av. Fast nog har vi ändå en sak till gemensamt, Vita och jag. Vi har båda levt ett Vita horticultura. Ett odlarliv. ❁

Benstomme i vinterträdgården.

BILD:REGINALDSCHOLZ

Hemträdgården 6 | 2018

56