StormenPåKøbenhavn_1658-1660

P eter Ullgren

110

En gigantisk fiasko —den svenske belejring og storm I maj 1658 var adelsmanden Johan Ekeblad blevet kammerherre hos dron­ ning Hedvid Eleonora, hvilket i efteråret bragte ham nærmere krigen, da dronningens hof tog sæde i Helsingør. I flere breve hjem til faderen i Sverige berettede han om stemningen blandt de svenske tropper og om hvad man vidste om tilstandene i København i efteråret 1658 .1 september fortalte Eke­ blad, hvordan ”De överlöpare, som dageligen komma till våra, beråtta att hungern begynner att tvinga dem, så att ett litet stycke bröd kostar 6 skilling. Förmodas alltså att de intet länge sku kunna hålla sig”.42 Men han berettede også, hvor ubehageligt det var for de svenske soldater at ligge i de våde løbe­ grave og selv ville han ønske, at han havde medbragt sit varme ræveskind fra Sverige. Nogle uger senere skriver Ekeblad, at Københavns forsvarere havde gjort udfald, men at de var blevet slået tilbage. I oktober beordrede Karl 10. Gustav massiv kanonild mod byen, blandt andet med kanoner stammende fra Kron­ borg. Ekeblad omtaler hvordan ’’Hans majestät låter nu med makt skjuta i Köpenhamn, så att dar en stor klaggråt år i staden af kvinfolk, som bli ska- dade af granater”.43 Den 15. oktober skrev Ekeblad følgende linjer til fade­ ren: ’’Hans kongl. majestät kom i går hit från lägeret och har varit på den ön, som ligger på den andra sidan om Köpenhamn, Amaker benämbd, och där i begynnelsen ringa motstånd befunnit, emedan de fientlige tropparna, som dårpå stogo, retirerade sig strax åt staden och stucko an två byar, som ligga näst därunder, att de våra icke måtte komma till att fatta post där. Sedan folio de ut dagen efter med vid pass 400 ryttare och 200 dragoner, där kongen i Danemark personlig med var, och gingo strax på vårt rytteri, som nu till 300 hästar voro, hvilka efter träflhingen blefvo slagne på flykten, så att vår kong måtte tillika med riksadmiralen Wrangel retirera sig under fotfolket, där ilen­ den äntlig blef repouserad och drog sig i staden igen”.44 Frederik 3. s udfald gjorde Karl 10. Gustav rasende. Han beordrede det smålandske rytteri, som i kampens hede havde taget benene på nakken, stillet for en krigsret. Svenskerne forsøgte også at opsnappe fjendebreve, men havde meget lidt held dermed. I november lykkedes det dog, som Ekeblad skriver, ”ett Strals­ unds skepp anhållit, hvaruti en dansk herreman i båtsmansklåder fanns, Cri- ståfer Urning benämndt, och vardt här igenkänd. Han kom från Hålland, dit han var förskickad af kongen i Danemark, men nu genst från Nårige, och sit- ter nu med sin båtsmanshabit på slottet. Det är 7 vickor sedan han drog med samma klädning ur Köpenhamn genom bähet”.45 I efteråret 1658 lykkedes det kun svenskerne at indtage Kronborg. Den københavnske forsvarslinje var derimod fuldt mobiliseret og syntes efterhån