Onkologi i Sverige Nr 6

| Nationella cancerstrategin

När SVF infördes startade det med fem diagno ser: akut leukemi, urinblåsecancer, prostatacancer, matstrups- och magsäckscancer samt huvud- och halscancer. Sedan dess har ytterligare 26 diagnoser fått egna standardiserade vårdförlopp och arbetssättet är numera väletablerat inom vården, men så var det inte i början. – När vi började arbeta med SVF inom cancervården var det många som var skeptiska och undrade vilken nytta det skulle medföra, men i dag är det nog få som arbetar i cancervården som kan tänka sig att leva utan standardiserade vårdförlopp, säger Kjell Ivarsson. Välinformerade patienter Man kan tycka att tio år är lång tid för ett arbetssätt som SVF att sätta sig men Kjell Ivarsson menar att vi måste ha respekt för att det faktiskt tar tid när man inför en process som berör så många olika områden inom vården. – SVF är en struktur som går tvärs igenom ett antal organisatoriska system: primärvård, specialistvård, diagnostik och tillbaka till specialistvården. Det är många olika instanser som ska synka och samspela och då måste vi vara ödmjuka inför att det faktiskt tar tid att implementera. Han tillägger att, utöver den uppenbara fördelen med likadana utredningsförlopp i alla landets regioner, ska man inte heller glömma en annan stor fördel med SVF. – De har bidragit till att patienterna blir mer välinfor merade, och en välinformerad patient mår också oftast »Genom att vi kraftsamlar inom patologi och bild- och funktionsmedicin inom alla regioner kan vi också lära av varandra och ta efter andra regioners goda idéer.«

bättre psykosocialt, vilket i sin tur är oerhört viktigt när behandlingen väl ska inledas. Även om SVF infördes primärt för patienternas skull har de även bidragit till flera andra stora vinster under sina tio år. Genom att styra upp processarbetet och ständigt mäta, analysera och följa upp har man även, tack vare SVF, kunnat identifiera många flaskhalsar i vården. Moment där patienterna fastnar, tiden rinner i väg och köer bildas. – De här flaskhalsarna har varit underlag för att rikta de 220 miljoner kronor som staten har delat ut årligen till olika förbättringsprojekt inom svensk cancervård de senaste åren, säger Kjell Ivarsson och tillägger att det just nu pågår över 130 olika sådana förbättringsprojekt inom patologi och bild- och funktionsdiagnostik, som har identifierats som flaskhalsar just tack vare analys av SVF-statistiken. – Genom att vi kraftsamlar inom patologi och bild- och funktionsmedicin inom alla regioner kan vi också lära av varandra och ta efter andra regioners goda idéer. Dessutom får arbetet positiva konsekvenser för hela vården och inte bara cancervården. Han framhåller också att standardiserade vårdför lopp inte bara handlar om att mäta ledtider utan om att skapa ett lärande system där uppföljningen används för att förstå och förbättra, inte för att peka ut. – Det handlar inte bara om att mäta, utan om att förstå varför något ser ut som det gör och vad vi kan lära oss av det, säger Kjell Ivarsson. Remissförfarande SVF har också bidragit till att lämna stuprörstänket och främja samverkan och nätverkande mellan olika vårdin stanser och regioner. Ett exempel är SVF-koordinatorns arbete som är en administrativ funktion som tillkommit sedan SVF infördes och som har till uppgift att se till att remisser hamnar rätt och kommer fram i rätt tid. SVF-koordinatorn är den som först får remissen och som återkopplar till den remitterande enheten om nå got saknas och måste kompletteras. Koordinatorn har koll på hela flödet i processen och ser till att det blir bra övergångar mellan enheterna och även över regionerna. – Detta samarbete, som sker både intraregionalt och över regiongränserna, är så oerhört viktigt och en nyck el till framgång. För om processen ska bli bra gäller den gamla devisen: utför ditt uppdrag så bra som möjligt, underlätta för de som kommer steget efter och åter koppla till dem som är steget före. Med SVF-processen är detta möjligt, säger Kjell Ivarsson och tillägger: – Det är oerhört viktigt att vi tar ett kollektivt ansvar för att processen ska fungera, för den är alltid överord nad organisationen. Han betonar också att strukturen i sig inte räcker – det är människorna i systemet som får den att fungera. – Det är tack vare det stora engagemanget hos alla som arbetar i och kring SVF som det här har blivit möj ligt. Utan det hade det inte fungerat. Under åren med SVF har det höjts en del kritiska röster kring allt från ledtider till att kriterierna för välgrundad misstanke skulle vara för vida. Vissa kriti ker hävdar att alltför många patienter får gå in i ett stan dardiserat vårdförlopp, när bara en tredjedel faktiskt

Standardiseringen handlar inte bara om att mäta ledtider utan om att skapa ett lärande system, säger Kjell Ivarsson.

42 |onkologi i sverige|#6 2025