292648731

Evigt uppåt genom stjcrnclandcn Skall lian flvga till sitt stora mål: Och ur hvarje plågas hela skote Flainma upp till nya segras mole Såsom Phocnix från sitt bål.

Lång och svår och skon år pilgrimsfårdcn Stridar vånta mig: jag vantar dem: Och den obekanlc, vida vcrldcn År milt hem, till de’s jag kommar hem. Trvgg jag vandra vill, och aldrig båfva: Må min ånde, såsom ornen svåfva Evigt uppåt på sin fria ban! Må milt stoft, når det år trolt alt fiilja, Stilla sånkl uppå en lugnad bolja, Do i vålljud, som en svan! , Di) i foslerjordens dyra låndcr, For hvars vål sin sista suck det gaf, Eller vaggadt fram mot hcmmcts* strander Finna der åtminstone sin graf! Eller och — om det ej dit kan hinna, Må det h å r den sisla hvilan finna, Lika Ijuf som nejden år mig kår: Obesmittade aflfrytets tunga, Vid en psalm, som himlens fåglar sjunga Stoft och namn bcgrafvas hår!