62 / 233
Vibeke A. Pedersen
18.
Mange steds Lerer enhuer fritt,
effter sin Egenn hierne
Men du stad est alt saadantt quitt
thy dinne Lerer gierne,
Vdi guds Ord,
for Langh och stor,
stedtze Rett att fremsette,
Ved Christi Aannd,
denn giør Bistand,
Haffuer ey splid och thrette,
19.
Eya huad Er Det en ting god,
Naar Brødre saa tilßammen,
Bor samdrechtigh i sinnd och mod,
dett er sand fryd och brammen,
44
Aff slig god thinngh,
Vdenn omsuingh,
maa mand och den Vist Ligne
Ved Balßom sød,
som frisch nedflød,
Paa Aaronn
45
Alle Vegne,
20
.
En schiøn Latinschole Mon staa,
Her, Huor børn Veli opdragis,
I Kurrnst och dyd store och smaa,
Att de kannd gud behagis,
I Vngdommens Vextt,
och sidenn fixtt,
Naar de till Alder komme,
och God forstannd,
Att de da kannd,
Bliffue kierkenn till fromme,
Mange smaa scholer Ere och,
I dig stad Alle Vegne,
Huor børn Lere konnsteligh nok,
att Lesße schriffue och Regne,
la fromme folk
Holde enn tholk,
aff god acht hosß sigh hiemme,
att dieris smaa:
kand Aff ham faa:
dett dem kannd sidenn fremme
22
.
Rett Dom holdis her i Act
for de Rige och Arme,
att en schall ey Anden med macht,
schade, och mod ham Larme,
Menn Herre och threll,
Maa Ennes Veli,
ennd och paa stadens gader,
Vden de Vill:
føre sig thill:
stor straff for onde Lader,
23.
Der som Fuglen Vdi Lufft
och fischenne i flode,
Haffde menescheligh fornufft,
och de dett Rett forstode,
Huor gaffnligtt ehr,
dettt Verßlig suerd,
46
schuld de dig salig Prisße,
O Kiøbennhaffnn,
som har stortt gaffnn,
aff Øffrigheds Mend Viße,
21
.
60