108 / 259
ferdjurens blod nyttjade så kallade ”HIaud-
boller.”
En art M etsll-såll, som äfven sannolikt
blifvit nyttjade vid begrafnings-ceremonier un
der hedendomen, emedan de finnas jemte aska
och urnor. Ibland dessa utmärker sig e tt, som
är full
8
tändigt och tydligt utvisar, att till så
dana såli hört ett lerkärl, fodiadt med en tunn.
metallplåi, och dessutom åtskilliga andra stycken,
bvilka likväl äro nåstan alltid förtärda eller blott
finnas i otydliga fragmenter.
d) Vapen a f MetaU.,
en icke obetydlig arti
kel, hvarvid i forband anmärkes, att all®jern
saker från hedendomen höra tili sållsynta fore
mål. I grafhogar af jord år denna metall alldeles
upplöst, och |>lott några tccken derefter åro
öfriga. Hvad man funnit af jernsaker, har blif
vit upptåckt i sand- eller stenhögar.
Vapnen åro: Svård, hvaribland ett helaggdt
med gu ld , fragmenter af svård och af skidans
beslag; — Yxor; några till en d e l, andra helt
och hållet af je rn ; Hamrar; fragmenter af Sköl-
dar och Sköldknappar; Dolkar, Pilspetsar och
några till Båga hörande stycken. — Stora Me-
tall-Lurar. — Betsel och Sporrar af hög ålder,
o. s. v,
e
)
Smycken
. Samlingen af Ringar, nemligen
Hår-, Ila ls-, Arm-, Hand- och Fingerringar
år betydlig. De åldsta, fundna bland stensaker,
aro råa arbeten, vanligen endast spiraler; de
deremot, som tillhöra de hedniska tidernas se
ñare perioder, åro ofta ganska konstrikt svarf-
vade, vridna eller fiåtade och på många sått
arbetade.
Ituhuggna Ringar, i forntiden brukade så
som mynt.
Ibland Ringar finnes en spiralvriden Fin
gerring af koppar, fordom helt och hållet och,,
ännu till en del inlaggd m^d guld, icke for-
G 2
Museumf ö r Nordiska Antiqoiteter.
99