112 / 259
skulle inhägnas och fredas på detta stalle; ftiéii
om de redan voro ilyttade från sitt rum , aftSlg
Kommissionen det för rigtigt, att låta forä dem
tili Mtiáéüm, så vidt det var göriigt. Af dessa
Rnnmonumcnter äro flera, förut békantá, bättte
förklarade, några uppställda på säkra, tjeuligá
stallen , några slut!igen bragta i dagen, som
förut voro okånda. Några Runmoliuménter ärö
uppställda intill muren af Trinitatis-Kyrkan inom
kyrkogårdens stakett, hvarest de äro i säkerhet
öch ej kunna skadas af de forbigående. Andra,
mi
11
stycken, äro uppställda i runda
Torneti
uppgångens nischer.
Ett Runmonument, funnet vid LowenholM
på Jutland, är förvaradt på en hög fotställning
i
Trinitatis-Kyrkans norra gang,
Som
leder till
Sacristian. På detsamma är eil Biskop eller Ab
bot förestälid, med en vidlöftig runskrift.
En
Grönlandsk Runsten,
hitkommen år 1824.
Den är ganska liten , mén gänska märkvärdig
såsom minrtesmarke efter de gamla Norrmän-
xiens vistande på Grönland. Runorna äro in-
huggna på stenetis glatta sida, och , enligt Hr
Prof. Rask’s forklaring samt anmärkningar af Hr
Ptof. Finn Magnussen, lyda de sålunda: *’É t-
ling Sigwarts son, och Biarne Thodarson, och
Enride Oddsson hafva iippfört denna vård (sten^
hogar, stoder, pelare eller vårdtorn) Lördagen
efter Gagndageh (en Katholsk fest- eller bon
dag , som tirades i April), och uppröjdt denna
platå samt riStät iiiskriften år 1135” (efter en
afinan forklaring 1131). Stenen är funnen ofti
våren 1823 af en Grönländare i den nordligaste
delen af Grönland på en ö, Kongiktorsoak, tre
eller flera mil nordligt från Upernavik under
73
:dje bréddsgraden, alltså i det strängaste kli
mat. Den låg ganska högt på en klippa vid det
våidtOrii, hvareftér lemningar annü äro öfriga.
Lpphofsmaiméft till denna Rimekrift hafva san-
Museum f ö r Nordiskä Antikviteter*
1ÖS