160 / 174
köpenhamnarna är sig i stort sett lika som alltid, men det ligger kanske
en något mollbetonad underklang i deras glättighet. Det är ju klart, att
fem års oekupation med under de sista åren ett ytterst hårt tryek har
satt sin prägel på människorna. Korsen på gatorna, dår någon frihets-
hjålte stupat, är också ständiga påminnelser om den tid, som nu år
lvckligt övervunnen. Kulhålen i skyltfönstren är också rätt vanliga och
på grund af bristen på stora fönsterrutor har man hjålpligt lagat hålen
genom att på insidan klistra glasbitar. De bombade och genom sabotage
förstörda husen påminna också om den hårda tiden. Mat har danskarna
gott om. Det år ransonering endast på smör och bröd. Smörkupongerna
var man mycket noga med överallt, men brödkuponger klipptes nåsten
aldrig för mörkt bröd men vål for vitt.
Man såg överallt på gatorna amerikanska och engelska uniformer.
Utanför hotellen stod jeeps parkerade och på restauranterna såg man
allierade officerare och soldater roa sig i båsta samforstånd med köpen-
hamnsflickorna. Huruvida köpenhamnspojkarna var lite belåtna med
engelskmånnen och amerikanarna blev vi icke i tillfålle få utröna.
Ståmningen mot de över
200
000
tyska flyktingarna i landet var
pråglad av forståelse för det tyska folkets svåra öde. Man skiljde strängt
på dem som stått för den fasansfulla tyska terrorn och på dem som icke
kunde lastas för den politik som förts. Om de tyska soldaterna talade
man ibland i skämtsam ton och betecknade dem med et glimt i ögat
såsom »souvenirsamlande objudna tvska turister«. Danskarna lia en
utomordentlig fårmåga att kunna ruska av sig sorgerna så snart de
övervunnits. Nu vånta de danska målarna ivrigt på att byggnadsverk-
samheten skall komma i gång på nytt och att den oerhörda bostadsbristen
genom deras medverkan skall lättas. I Sverige följer vi våra danska
vånners stråvanden på olika qmråden med stort intresse och vi önskar
dem lycka till i sitt forsatte arbete att bygga upp et f ri tt och demo
kratiskt Danmark. Liksom vi önska dem hjårtligt vålkomma till Sverige
på en planerad återvisit nåsta sommar.«
Den
9
. Februar døde Æresmester og Bisidder W. Staack. Hans
Virke indenfor Haandværket var stort, og stor var hele den repræsen
tative Forsamling, der fulgte ham til Graven.
Den
28
. April døde Charles Nielsen, .Sangforeningens energiske
Formand.
Den
9
. Juni blev Malersangeren Hjalmar Breck
70
Aar.
Malerlaugets og Rejsefondens H istorie for de sidste
25
Aar kan
ikke skrives uden at medtage denne Bohème, hvis lyse Syn og evige
Veloplagthed var lige stor, om det gjaldt en Tale, en morsom H istorie
1 4 7