Previous Page  65 / 76 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 65 / 76 Next Page
Page Background

SLOTS-ARCHITEKT FREDR. LILLJEKVIST’S PROJEKT.

Nr. 9.

Med anledning af Eder arade framstållning till mig om reproduktion uti

Eder tidning af ett af mig uppgjordt projekt for Christiansborg slotts återupp-

forande, motto: »Enighed og Enhed«, hvilket projekt Ni anser innehålla idéer,

som kunna bidraga till losningen af uppgiften, får jag nu meddela, att jag natur­

ligtvis gerna bifaller detta, glad att mitt projekt viikt Eder uppmårksamhet. Jag

har afven, ehuru med en viss tvekan, beslutat mig for att villfara Eder onskan

att under »oppet visir« lemna text till projektet ifråga samt afven for ofrigt ut-

tala hvad i denna sak kan ligga mig på hjårtat.

Forst några inledande ord, hvarfor undertecknad, som i regel ej spelar på

någon »lotteri«, dock deltagit i denna vanskliga konkurrens. Jag blef redan i

borjan af forrå året af arkitekt

N y ro p

vid ett af hans besok i Stockholm tillfrågad

om jeg, som sysslat med slotts restaureringar, ej åmnade gå med på den inter-

nationella konkurrensen for Christiansborg, men svarade ett absolut nej, dels på

grund af bristande tid, dels på grund af min beståmda mening, att sporsmålet

i fråga bor vara en uteslutande

dansk

uppgift; så kom jag under September

månad att låsa

F r. S c h iø t ts

bok: »Christiansborg Slot og Arbejderne for dets

Genrejsning«. Det intryck, jag dårigenom fick af alla tidigare forslag och kri-

tiken ofver dessa, de olika meningar och uttalande, som genom boken blefvo

samladt framforda och det i mångt och mycket behjårtansvårda derutaf gjorde

mig intresserad for åmnet. Sårskildt Schiøtts uppmaning till de danska arki-

tekterna att gripa sig an den foreliggande uppgiften »med størst mulig Pietet

for det bestaaende« blef en »eldbrand i min sjal«, som ej gaf mig någon ro,

då jag såg, huru vid de i boken återgifna forslagen så foga hånsyn tagits till

denna kanske viktigaste hufvudprincip.

Undersokningen om det verkligen fans någon mojlighet att under denna

betingelse losa programuppgiften beredde mig en månads kvållsnoje och hufvud-

bry. Den idé jag hck hade ej forut forsokts, och jag utarbetade den med tanke

att vid sidan af konkurrensen ofverlemna skissen som ett bidrag — mojligen

negativt — till frågans losning, men mest såsom en illustration till Schiøtts

uttalande. En framstående svensk kollega, som mycket tilltalats af mitt forslag,

rådde mig dock lemna utaf mitt projekt under konkurrensform, då det kunde

anses olåmpligt att vid sidan af en tåfling drifva propaganda for en idé; så kom

jag mot min vilja att »tåfla« om en uppgift, som så forutsåtter kunskap om

danska forhållande och danska tånkesått, at den helt enkelt endast kan praktiskt

losas af en dansk arkitekt.

Forutom konkurrensprogrammets fordringar uppstållde jag sålunda som ab­

solut kraf: pietet mot det bestående, och uti hvilket kraf gifvetvis åfven ingick

bibehållandet af kollonaden mot Ridebanan, for hvilken tanke redan Theofilus

Hansen och andra med honom så beståmdt och med råtta uttalat sig. Upp-

fyllandet af detta sista onskemål, samtidigt med att hånsyn togs till de låttfor-

ståeliga onskningar, som framhållits från Riksdagskretsar, nåmligen att riksdags-

lokalerna skola hafva en sjålfståndig och »med Kongeboligen lige berettiget

l v ii