77 / 129
73
Ja skulle
N i
bjuda mig med på Er fåst
va’ lugna, jag kommer helt visst,
ty »morsomt« det vore att vara Er gåst,
det minnes jag nog ifrån sisst.
Men skulle Ni glomt mig, ej »
Otilli
« minns,
jag inte derfor biir stott.
Hos mig likvål minnet af »
Kvikavne
« finns,
och stannar der tilis jag har dott — — —.
Skål.
AXEL ANDERSSON.
Obs. Om versen haltar, år det nog inte skaldens fel’, men Kramers.
(Såttarens anmårkning).
»Kvik« og Helsingborg Roddklubb
»Naturligtvis till »Kvik«s båthus
1
«
Ja, så ungefår har, så långt jag kan minnas tillbaka under
den tid, jag varit medlem av Helsingborgs Roddklubb, nåstan
alltid svaret blivit, når det bland ett såliskap Helsingborgs*
roddare på våg till Köpenhamn framkastats frågan om, hvart
man skulle begiva sig vid framkomsten. Stegen stålldes också
i regeln till »Kvik«s trevna båthus, dår man alltid rönte ett
hjårtligt och vånskapligt emottagande, och, liksom det bland
Helsingborgsroddarne betraktades som en sjålvklar sak, att
man skulle avlågga visit hos »Kvikarna«, så tyckes det, som
om dessa ansett det likaså sjålvfallet, att Helsingborgs Rodd*
klubbs medlemmar skulle titta inom till dem.
Ett par gånger, åren
190 5
och
1 9 1 0
, hade H. R. K. haft
nöjet att få råkna lag från »Kvik« såsom deltagare i sina
kapprodder.
De båda föreningarna hade sålunda sedan gammalt stått i
nåra forbindelse med hvarandra och mellan dess medlemmar
hade under årens lopp utvecklat sig ett allt hjärtligare för*
hållande. Når därför den tanken framkastades, att man genom