Onkologi i Sverige Nr 6

Foto: ESMO

Årets ESMO-kongress gav Sharmineh Mansoori en känsla av paradigmskifte.

av ribociclib med hormonbehandling en begynnande trend mot förbättrad överlevnad (HR 0.800; nominal p=0.026). Även om man gläds år överlevnads datan får det fortsatt betraktas som ganska omogen och det krävs en längre uppföljning för rättvis analys av OS vid bröstcancerbehandling. ADC framgångar fortsätter sätta sina spår i bröst cancerbehandling, Trastuzumab deruxtecan (T-DXd), som de senaste åren revolutionerat den metastaserade situationen för HER2-positiv bröstcancer, flyttades nu in i både adjuvant och neoadjuvant behandling. I DESTINY-Breast05, där T-DXd jämfördes med det eta blerade trastuzumab emtansine (T-DM1) hos patienter med kvarvarande invasiv sjukdom efter neoadjuvant behandling, visade resultaten en ungefär halverad risk för invasive sjukdomdfri återfall (IDFS) med T-DXd (HR 0.47; p<0.0001). Att 92 procent av patienterna lever och är återfallsfria efter 3 år för denna högrisk grupp (patienter med kvarvarabde invasive sjukdom) i högriskgruppen (patienter som får neoadjuvant behandling) är väldigt imponerande. Värd att även nämna att det var en trend mot bättre kontroll av hjärnmetastaser för patienter behandlade med T-DXd (HR 0.64) – en välkänd akilleshäl i HER2-positiv bröst cancer. Den omtalade risken för interstitiell lungsjuk dom med T-DXd, som återigen betonades är något som kräver aktiv monitorering – extra viktigt när man behandlar patienter i en botbar situation. I systerstudien DESTINY-Breast11, undersöktes tillägg av T-DXd till cytostatika neoadjuvant för

HER2-positiv bröstcancer. Det framför allt de höga nivåerna av patologisk komplett respons (pCR) [67.3 procent vs 56.3 procent], även hos hormonreceptor positiva patienter (61.4 procent vs 52.3 procent), som imponerade. Att kunna driva upp pCR-nivåerna sam tidigt som man minskar exponeringen för antracyk liner och deras hjärttoxicitet sågs av flera talare som början på en ny behandlingsstandard. För patienter med TNBC, särskilt de som inte kan eller bör få immunterapi, har förstalinjebehandling en länge sett ungefär likadan ut: olika cytostatika kombinationer, och tyvärr ofta med begränsad effekt. ESMO 2025 förändrade den bilden. Två stora stu dier, ASCENT-03 och TROPION-Breast02, studerade ADC:er riktade mot TROP2 – sacituzumab govitecan respektive datopotamab deruxtecan hos obehandlade patienter med metastaserad TNBC som inte kunde få immunterapi – man såg inte bara en ökad progressi onfri överlevnad (PFS) [ASCENT-03 PFS 9.7 mån vs 6.9 mån; TROPION-Breast02 PFS 10.8 mån vs 5.6 mån], utan i TROPION-Breast02 ser man även en signifikant överlevnadsvinst jämfört med kemoterapi (23.7 vs 18.7 mån; HR 0.79; p=0.0291). Diskussionerna på kongressen kretsade inte längre kring om ADC:er har en plats, utan snarare kring hur man ska välja mellan dem och hur biverkningar som stomatit, ögonpåverkan eller gastrointestinala symtom kan förebyggas och hanteras så att patienter na inte bara lever längre, utan också mår bättre under tiden.

#6 2025 |onkologi i sverige |45