59 / 205
55
Enligt vanlig uppfattning kan således en beramad forflyttning av
kollegiet under inga forhållanden ske utan en grov krånkning av
stiftarens yttersta vilja, något som ju ej kan vara vederborande
vårdigt.
En gång forut (1865) har frågan
0111
att flytta kollegiet varit
bragt på tal, ehuru saken då avstyrdes. Hårom såger
Helms,
a. a. O.,
sid. 214 o. fo lj.:
»
«
Då 1865 universitetet bland andra skål mot en forsåljning av
kollegiets tomt och hus anfort dels stiftelseurkundens tydliga och
klara beståmmelse och dels, att det Karmeliterkloster, som stått på
kollegiets grund, var den plats, varifrån Luthers forbåttrade kyrko-
lag for forstå gången forkunnades for Danmark, varfor universitetet
icke ville frånhånda sig denna plats, år det oforklarligt, att universi
tetet nu overgivit denna kånsla av pietet mot kollegiets stiftare och
den urgamla historiska traditionen.
De svenska medlemmarna av atten Walkendorff vilja fordenskuli
inlågga en allvarlig protest mot forsåljningen till Kobenhavns korn-
mun av Valkendorfs Kollegiums hus och tomt, vilket måste djupt
såra de nu levande bårarne av det en gång i Norden lysande nam-
net Walkendorf såsom innebårande en svår krånkning av Christopher
Walkendorfs beståint uttalade vilja och avsikt vid stiftandet av
kollegiet, foga pietet mot en av universitetets storste vålgorare samt
en flagrant brist på kånsla for historisk tradition.
Om Christopher Walkendorf h ar skrivits:
»Ett långt liv i de hogsta åmbeten, utmårkt genom sann guds-
fruktan, varm fosterlandskårlek, otrottlig arbetsamhet, sållsynt dug-
lighet och en storartad vålgorenhet bor tillforsåkra honom en plats
i den danska historien som en af de man, ofver hvilken Danmark
kan vara stolt.«
Det år en sådan mans minne och yttersta vilja, som man nu
håller på att krånka.
S t o c k h o l m , d e n 2. n o v e m b e r 1 9 3 4 .
Walkendorff C. G.,
Sjokapten.
Elsa. Ekstratid,
f. Walkendorff.
F o r o v r i g a m e d l e m m a r a v a t t e n W a l k e n d o r f f :
Martin Ekstrand,
Dent. Med. Doet.