192 / 401
•
FEMTE BOKEN
5 4 7
1658. droner ryttare och señare tre tusen fot- het, isynnerhet betråffande stockfisk, som 1658.
knektar och femhundra ryttare. De båda var denna trakts förnämsta förvärfskälla.
öfverstarne lämnade då de vid stranden Man förfor härvidlag med ytterlig små-
uppförda skansarne, Ascheberg retirerade aktighet, hvilket för öfrigt var mycket
till Sonderburgs slott, Knausten till Nor- oklokt, ty 0111 man ätnöjt sig med en
bürg. Då Ascheberg uppfordrades att måttlig tull, skulle efter all sannolikhet
gifva sig, gaf han ett stolt svar och dref handeln dragits dit från andra platser
under två dagar tappert fienden tillbaka. i Norge.
Då anlände elfva svenska örlogsfartyg,
Sedan de upproriske fått understod
hvilka konungen skickat ut för att efter- från andra orter i Norge och svenskarne
sätta de från Köpenhamn utlupna fartygen, genom fiendens öfverlägsna styrka blifvit
och på dessa lat Ascheberg föra ombord inneslutne i städerna, befallde konungen
så mycket folk och vapen, som tiden öfverstelöjtnant Drakenberg attmedman-
medgaf, lämnande i byte åt fienden två skap från Jämtland skynda de nödställde
tusen hästar. Men Knausten, som med sex- till hjälp. Men alia vägar från detta land-
hundra ryttare uppehöll sig i det en half skap till Trondhjem voro besatta af bön-
mil längre in i landet belägna Norburg, der, och vare sig Drakenberg icke kunde
såg ingen möjlighet hvarken att försvara eller icke hade mod att bryta sig igenom,
sig eller undkomma, utan måste gifva sig måste han återvånda med oförrättadt
åt fienden. Det hade varit hollåndarnes årende. Rådet hade också tillskrifvit ho-
afsikt att öfverföra de allierade åfven nom att icke utsätta soldaterna för fara, ty
till Sjålland, men kylan och de rundt om efter erofringen af Kopenhamn skulle
flytande isstyckena hindrade denna plan. man åter lått kunna intaga Trondhjem,
Genom konungens åtgård att vid de om det nu ån ginge förloradt; och
allierades framryckande förlägga sina trup- skulle svenskarne blifva slagne, komme
per på fasta platser och på öarna samt Sverige att från den- sidan stå öppet
ödelägga landet, kommo de allierade att för fiendens infall.
uträtta endast föga i Holstein. De fleste
Men konungen var icke tillfreds med
af polackerna, som voro mycket medtagne att Drakenberg retirerai utan att göra ett
af den långa marschen, åter vånde hem. försök, ty en krigsman finge icke visa
Kejsaren vållade konungen åtskillig för- fruktan för bonder, hvilka han bort med
lust genom en protest mot konungens kraft tillbakaslå. Konungen var angelå-
anfall på Holstein, som han ville bevisa gen att rådda dem, som voro inneslutne
vara rikslån. Detta föranledde också kur- i Trondhjem, och att behålla under sitt
fursten af Sachsen att aflåta en skrifvelse vålde ett landskap, som utom annat gaf
till regeringen i Pommern, hvarå ko- honom årligen två tusen femhundra skep-
nungen afgaf ett behörigt svar.
pund koppar, och då Drakenberg fått order
Uppror
i
§ 107. Så snart invånarne i Trond- att intrånga i Trondhjem, borde han haf-
: r pdt n
4 ems län fått underråttelse om det ånyo va stållt sig denna order till efterrättelse,
Bornholm.
utbrutna danska kriget, grepos de af huru mycket folk det ån månde hafva
upprorsanda. Ståmningen var hotfull mot kostat. Nu nödgades guvernören öfver
det främmande regementet, man var upp- detta lån, Klas Stiernskiöld, i saknad af
retad öfver värfningarna, och ett särskildt all undsåttning, gifva sig och utrymma
stort missnöje väckte den nye hårskarens staden samt låta med de sina konvojera
åtgård att uppsätta ett regemente fotfolk, sig till Härjedalen. Konungen gaf señare
bestående af bonder, hvilka öfverfördes Stiernskiöld order att åter rycka in i
till Preussen for att aldrig mer återse sitt Trondhjem och bemäktiga sig staden,
fådernesland. De i kvarter liggande ryt- men sedan han af Stiernskiöld fått nog-
tarne hade också i hog grad uppretat be- grannare underråttelser om landets beskaf
folkningen. Ytterlig förbittring väckte den fenhet, återkallade han ordern och befallde,
höga tullen, som af de svenske tulltjän- att endast vågarne i Jämtland och Hårje-
stemännen utkräfdes med största sträng- dalen skulle skyddas mot infall fi ån Norge.