401 / 401
6 g 8
S J U N D E B O K E N
16 6 1, svenskarne afgåfve försäkran att icke
därutöfver fordra n ågon satisfaktion . Och
därvid höllo de fast.
För att formå m oskov iterna tili upp-
gifvandet a f platserna i Livland, företedde
svenskarne b ev is för all den skada, som
dem tillfogats under kriget och b egärd e
i satisfak tion därför det m oskov itiska
Karelen, K argopo l, det m oskov itiska
Lappland och en miljon thaier. M o sk o
viterna ville, att det sku lle anstå med
ersättn ingsfrägan , tills man hunnit ena
s ig om afträdelserna i L ivland, hvilka
de först v ille inskränka tili några obe-
tyd liga p latser. Sedan svenskarne afstått
från Karelen, erbjödo de D orpa t men
fordrade att få behålla K ockenhusen ,
Marienburg, N euhaus och Vask -Narva
sam t förklarade slu tligen , att de icke hade
några order att afträda n ågo t y tterligare.
Härem ot framhöllo sven skarne, att under
sådana forhållanden förefanns ingen u tsikt
tili fred och att det för deras konung
var både osäk ert och ovärd igt att låta
m oskov iterna behålla om förmälda fyra
gränsp latser.
När saken komm it tili sin sp ets, frågade
m oskoviterna, om sven skarne icke kunde
finna någon våg ut ur svårigheterna, hvarpå
d e sse svarade, att de icke v isste annat
råd än att skiljas i g o d o och u tså tta en
dag för uppbrott. D e tta svar väck te icke
ringa bestörtn ing ho s m oskoviterna, i
synnerhet som från S v e r ig e sk ickats några
trupper tili Livland för att injaga skräck
hos moskoviterna. Och då d e sse så g o , att
svenskarne verk ligen gjorde sig redo för
uppbrott, bådo de dem dröja, tills de hunne
genom en kurir få nya order från M oskva.
E fter lång tvekan g in g o sven skarn e in 1661.
hårpå, dock med d et villkor, att svaret
w april.
sku lle komma dem tillhanda inom en half
månad. E fter en tids förlopp komm o sän-
debuden åter tillsammans, hvarvid m o s
koviterna tili en början förklarade, att d e
ras order lydd e på att icke afträda om
förmälda p latser. Men efter påtryckn ing
7
maj.
a f sven skarne a fstodo de först K o ck en
husen och Vask -Narva , dagen därpä Ma
rienburg och slu tligen äfven Neuhaus.
S edan sven skarne vunnit denna framorånor,
o
O
'
fordrade de i satisfak tion en miljon thaler
sam t y ttrade i sto lt ton, att de hade
kunnat reda s ig med alla sina hender
och hade numera ingen kvar. M o sk o v i
terna å sin sida b ek lagad e, att deras
framgångar i Litauen b lifvit hejdade a f
svenskarne. D å efter tre dagars ord
strider m oskov iterna icke kunde aftv ingas
n ågo t vidare, sad e sven skarn e, att de
ville låta anstå med detta anspråk för att
se, huru m o skov iterna sku lle ställa s ig till
deras öfriga b illiga fordringar. S v en skarne
befarade näm ligen , att polackerna gen om
att åt m oskov iterna öfverlämna Sm o len sk
skulle komma till forlikninp; m ed dem.
Man öfverg ick därefter till andra punk
ter, hvarvid det ånyo var nära att komma
till en brytn ing, då m oskov iterna yrkade
på att få behålla p latserna i L ivland
under tre år, räknadt från stilleståndets
i Vallisaari afslutande. D e b egä rd e ock-
så, att ingen span ing efter öfverlöpare
sku lle göra s och att för en och livar
sku lle stå fritt att välja, hvem han ville
tjäna. Härom upp stod en häftig ordstrid,
som slu tade med, att man under stor
upphetsn ing upp lö ste sammankom sten .
D å svenskarne senare med kraft å terupp tog saken , enades man om bekrä ftelse a f
S to lbovafreden i alla stycken och att p latserna i Livland inom två månader
efter undertecknandet skulle återlåmnas, men Marienburg stanna
i m oskoviternas händer, tilis u tväxlingen a f ratihkationerna
äg t rum. M oskoviterna v isade för öfrigt m ycket
tillm o tesgåend e, i förhoppning om att blifva
befriade från att lämna satisfaktion .
Sålunda b le f äfven denna
fred den 2 1 juni
sluten.