S_KonugCarlXGustafsBragderII

694

S J U N D E B O K E N

16 6 0 . mera på sina egn a in tressen an på S v e r i

g e s . D e t var emellertid om ö jlig t att längre

fordra^a holländarnes trots och öfvermod ,

de hade här icke uppträdt såsom med-

lare utan vela t egenm äk tig t föreskrifva

lagar och med åsidosa ttande a f b illighet

och rättvisa ständ ig t h ög rö stad t ordat om

generalstaternas befallningar.

Em ellertid hade holländarne med hän-

syn tili sven sk a flottans anhållande

a p ril,

svarat, att afsikten icke varit att vålla

S v e r ig e någon sk ym f eller skada utan

endast att befordra freden och fö r eb ygga ,

att n ågo t hinder därför skulle uppstå.

maj.

E fter några dagars förlopp afläto de ånyo

tili svenskarne en skrifvelse, hvaruti de

anhöllo, att d e sse åter ville hålla en sam-

mankom st med dem för att bringa freden

tili stånd, hvarjäm te de forebrådde sv en 

skarne deras sammankom ster med frans-

männen och engelsm ännen och för öfrigt

icke underläto att framkasta hotelser.

T ill svar harå b e ty g ad e svenskarne sin

b en ägenhe t för fred och framhöllo, huru

hindrande holländarne uppträdt för dess

genom förande genom sitt skänd liga och

trolösa tillvägagäende. Med villkor att

holländarne lo sgå fv e de anhållna fartygen

och gå fve upprättelse för den svenskarne

tillfogade skym fen , ville de åter lämna

dem tillträde tili förhandlingarna.

D e tta svar uppretade holländarne, ända

därhän att de skulle g å tt tili anfall på

svenskarne, därest danskarne icke för-

hindrat det, a f fruktan att k riget då åter

skulle b lo ssa upp och bringa ännu större

olyckor öfver Danmark.

Förb ittringen m ot holländarne väx te

alltmera hos de öfrige medlarne, så att

d e sse icke ville närvara vid någon sam-

m ankom st med holländarne, som handlat

mot tro och lofven. F red sverk et råkade

i stockn ing, och svenskarne kommo i en

svår mellanhand, ty om de förhandlade

u teslu tande med fransmännen och en g e ls 

männen och lämnade holländarne utanför

saken , skulle det medföra de anhållna

fartygens förlust och den holländska flot-

tan skulle skrida tili angrepp tili oer-

sä ttlig skada för S v erig e, då freden i

O liva ännu icke vore afslutad. Fransmän

nen och engelsmännen afgåfvo v isserligen

stora löften om hjälp, men det var icke 1660 .

m ycket att lita på, då sändebuden där-

utinnan icke hade några order utan hand 

lade på e g e t ansvar. D e franska sänd e

buden u ttalade ock så sina tvifvel, om

Mazarin hade lust till krig m ed ho llän 

darne, oak tad t Frankrike n öd ga ts smälta

så m ycken sk ym f från dem . O ch E n g 

lands nuvarande ov issa stä lln ing g a f icke

n ågo t hopp om verksam hjälp; äfven om

det sku lle befinnas v illig t därtill, sku lle

hjälpen icke hinna fram i tid, då ho llän 

darne när som helst kunde g å till anfall.

Å andra sidan, om man an to g e h o l

ländarnes m ed ling, sku lle de båda andra

m edlarne draga sig tillbaka och lämna

S v e r ig e åt sitt öd e, ehuru de nu voro

d ess vänner och höllo på d e ss in tresse.

Om d e ssa båda mak ter stä llde sig

afvisande, sku lle det icke blifva lätt att

åter vinna dem för sig , och holländarne

sku lle då få tillfälle att m o t S v e r ig e u tspy

allt sitt gift, hv ilket var kraftigt nog .

Hann ibal S eh e s ted , som nu började d el

taga i förhandlingarna, fo r e slog , att sv en 

skar och danskar sku lle ensamm e afgöra

saken , men detta forslag tålde att tänka

på, då det var gan ska tv ifvelak tig t, om

danskarne komm e att skilja s ig från h o l

ländarne, med hvilka de voro så nära

forbundne, och de förre sku lle därvid

icke underlåta att b e tin g a s ig formån liga

villkor.

§ 27. D å m issäm jan mellan medlarne

S venskar och

alltjämt fortfor och holländarnes oreson -

dans^ '

handia utan

ligh e t numera äfven s tö tte danskarne lika

medlare.

m ycket som sven skarne, syn te s S eh e s ted s

forslag vara den bästa u tvägen att komma

till en snar fred. S ven skarne säväl som

danskarne kände starlet b eh o fv et a f fred,

och de senare in sågo mera än väl, att

vid ett fortsatt krig syndafloden sku lle

öfversvämm a dem. Därför g jorde s från

båda håll eftergifter för att få slut på

saken , och liksom danskarne gå fvo sv en 

skarne ad elsgod sen i Skån e i stä llet för

Bornholm , a fstodo sven skarne från sin

Guineafordran, hvarför konung Fredrik

maj-

skriftligen b e ty g ad e sin tacksamhet och

u ttalade sin förhoppning om tillm otes-

gå end e äfven i andra afseenden . Därpä

maJ -

affattades en hem lig artikel, hvarigenom