390 / 401
1660 . vid D ragö r , se g la d e då ut i Ö stersjön
Danskarne började tänka på en når- *660 .
och in o tte dår ett från H o lstein kommande mare allians med S v e r ig e såsom vårn för
fartyg, ombord å hvilket befunno s ig g en e- Danmarks bestånd , men man m isstånk te
ralerna Schack och Ah lefeld t, hvilka på en list dårunder med afsikt att våcka
sin k onun g s order voro kallade till Kö- m issåm ja mellan S v e r ig e och Holland,
penhamn. D e to g o s till fånga och fordes F örm ynd areregeringen a fv isad eo ck såh e lt
till Malmö, dår de låmnades i S tenb o ck s och hållet hvarje tanke dårpå vid minnet
forvar. Men en kapten i hollåndsk tjånst a f den ringa framgång Durell på sin tid
\ \ alter Vane, som kom från Fyn , b le f haft, och a f underhandlingarna i Köpen-
g en a s t lö sg ifven och sk ickad till Köpen- hamn efter Rosk ildefreden . D å nu dan-
hamn, så som om freden mellan S v e r ig e skarne icke ville aftråda Bornholm, lika
och Danm ark redan vore bragt till stånd. litet som de ville erkånna Guineaskulden,
Svenskarnes
§ 19. D å nu efter allt u tseend e för- var förmyndareregeringen tveksam , huru-
rådpla'gnmg
hand lingarna komm e att lyck lig t aflöpa, vida det icke skulle vara formånligare
om fre d s-
. . .
.
. 7
.
i n .
a rtik la m e .
o iv er lad e de sv en sk e komm issan erna sins att taga de adhga g od sen i Skåne, hvilka
em ellan , huruvida det icke sku lle vara danskarne sjålfve uppskattade till ett vårde
k lok a st a tt helt och hållet u teslu ta arti- a f tre miljoner riksdaler eller begåra fem
keln 0111 slopand et a f de nyuppförda be- små amt i N o r g e omkring G lommen. Carl
få stn in g sverk en , i betraktande a f att det G u sta f hade ock så ifrigt önskat att for
m å ste för S v e r ig e vara a n g e lå g e t, att vårfva d essa amt, som skulle vara till
Danm ark icke b le fve a fandra undertryekt, ny tta för S v e r ig e s såkerhet, då genom
hv ilk et lått kunde hånda, om det b lefve ett sådant förvärf grånsen mellan S v er ig e
b erö fvad t d e ssa befåstn ingar, i synnerhet och N o r g e komm e att g å midt i floden,
som alla vågar, på hvilka man kunde Om man nu slåpp te detta tillfälle ur hån
komm a in i d etta land under detta krig derna, vore allt hopp ute att åt detta
b lifvit allmånt kånda. Underhållet a f d essa håll u tv idga S v er ig e s grånser, hvilket af
sku lle o ck så m edföra gan ska stora kost- T erlon ståilts i utsikt. Man ville emeller-
nader och b esvär för danskarne och g ifva tid icke så sträng t yrka på förvärfvet
an ledn ing till tv ister mellan konungen och a f d essa amt, som voro arfgods, hvilka
adeln och mellan denna och borgarne.
konung Fredrik skattade så hög t, att han
F ö r öfrigt kunde man gårna unna dan- hellre ville afstå någo t a f Danmark ån
skarne desan im a så som ett sla g s ersätt- slåppa dem ifrån sig. Engelsm ånnen och
n ing för de förluster, som sven skarne hollåndarne hade också mera ån en gån g
åsam ka t dem. Och om man raserade förklarat, att de icke skulle tillåta, att
dem , stod e det ju i alla fall danskarne en fo tsbredd a f N o r g e a fhåndes Danmark,
fritt a tt efter sven skarnes aftåg åter Och för öfrigt höllo danskarne m ycket
uppföra dem .
på d essa områden för Fredrikshalds och
Beträffande garantin an sågo komm is- Fredriksstads skull och för tullens skull,
sarierna, att den borde affattas i mera förutom att d essa p latser voro förpantade
allmänna ordalag , på det att medlarne till holländarne. Å sin sida saknade dan
icke m åtte få an ledn ing att framkomma skarne icke skål att anföra 1110t saken , då
med några förslag från sin sida, hvilket Danmarks tryggh e t m inskades genom
sku lle kunna inveck la S v e r ig e i deras in- denna grans. S v e r ig e hade hittilis varit
bord es tvister. Frankrikes egn a intressen såkert inom sina gam la grånser och hade
förp lik tade till stöd jandet a f S v er ig e , och vunnit ytterligare tryggh e t g enom foi-
samm a vore forhållandet med Holland , 0111 vårfvet a f Bohus och Marstrand. Dår-
det sku lle åtnjuta fördelarna a f E lbing- tör vore det båttre att i ersättn ing föi
fordraget. D å r em o t kunde man mindre Bornholm och Guineafordringen söka
lita på Eng land , och det vore för öfrigt tör vårfva ad elsgod sen i Skåne. Carl Gus-
icke k lok t att g ifva engelsm ån och hol- ta f sa tte så stort vårde på besittn ingen
låndare an ledn ing att blanda sig uti han- at d essa g od s, att han skulle velat gifva
deln på Ö stersjön .
en niiljon riksdalei föi att slippa å tei-
S J U N D E B O K E N
6 8 7