S_KonugCarlXGustafsBragderII

684

S J U N D E B O K E N

1660 . tan men likväl icke spånna b ågen för

hög t. D e sku lle därför afstå från T rond-

hjem och med tystnad forb igå Rosk ilde-

fredens tredje artikel. V idare sku lle de

gö ra ett m o thu gg m ot danskarne genom

att an taga deras a f m ed lam e upprättade

forslag och på detta sa tt såtta klåm-

skru f på dem.

fe b ru a ri.

Sedan med S lingelan ts gillande några

ändringar v id tag its i forslaget, afgåfvo

svenskarne en forklaring, a f innehåll att

de medlarne till b eh ag och såsom b ev is

på sin fredskårlek ville an taga R osk ilde-

freden såsom grundval, afstå från Trond-

hjem och för öfrigt med båda konungarnes

godkännande göra de ändringar, som

tidsforhållandena kräfde; hvad medlarne

och de båda konungarne enats om , sku lle

ob ro ttsligen hållas; fartyg sku lle i Sundet

och på Ö stersjön icke a f konungen a f

S v e r ig e besväras med några nya på lagor,

lika litet som konungen a f Danmark sku lle

vara b efogad att a f de tre staternas un

dersåtar utkråfva n ågo t u töfver den van 

liga tullen; och i öfrigt v ille de i för-

litande på medlarnes råttråd ighet och

ärliga uppsåt åt dem hänskjuta saken.

D e platser, som i kraft a f ett blifvande

fordrag komm e att tillkånnas danskarne,

skulle a f svenskarne utrymmas efter utvåx-

ling a f ratihkationerna. D e ssu tom sku lle

polacker och brandenburgare, om det dem

behagade, inbegripas i freden, och for

hånden varande tvister emellan dem b illig t

vis utjåmnas.

Däru töfver framställde holländarne det

forslag, att om de a f sven skarne erhöhe

försäkring, att deras fartyg icke b lefve

anfallna a f kaparfartyg eller sven sk a ör-

log sfa rtyg , sku lle de draga sin flotta till-

baka från Landskrona och icke vidare

företaga några fien tligheter mot den sv en 

ska flottan, hvilken sku lle få frihet att

seg la , hvart den ville. Häröfver b lefvo

sven skarne m ycket tillfreds, fastån de

h y ste n ågo t tvifvel, om holländarne skulle

komma att hafva så synnerligt in tresse

för freden, sedan de väl vunnit try g gh e t

för sina fartyg i Ö stersjön .

Men då svenskarne begärd e a f m ed 

larne försäkran, att d e sse skulle garantera

uppråtthållandet a f de öfriga artiklarne

i R osk ild efred en och att inga nya anspråk 1660 .

m åtte framstållas, v ille de icke lyssna

dårtill, frambårande så som skål att v issa

a f deras k o lle g e r icke voro nårvarande

och a tt 0111 man tv in gad e dem dårtill,

sku lle de icke vidare kunna upptråda

så som medlare. T erlon a fg a f dock den

forsåkran, som a f sven sk arn e b egård es.

§ 17. Sedan m edlarne m o ttag it sven -

D anskarnes

skarnes forklaring, vånde de åter till

olustfor

Kopenhamn och o fverlåmnade den till

k onun g Fredrik , med anhållan att han

m åtte med an ledn ing dåraf uttala sin

m en ing. D å k onungen m o tte deras munt-

liga anhållan med tystnad , aflåto de den

skriftligen , med tillå g g a tt åfven det

m insta drojsmål sku lle lånda till skada

for freden. Men då konungen icke heller

b evård igade den skriftliga anhållan med

n å g o t svar, b e s lo to hollåndarne under

påtryckn ing a f fransmånnen och engels-

månnen att icke vidare låmna honom

n ågon hjålp med sin flotta. Dårjåm te

fbrklarade de for sven skarn e sin benå-

g en h e t for ett stillestånd i en lighe t med

sven skarn es forslag och for E lbingfor-

d ragets bekråftande, hvilket eljes skulle

uppskjutits till efter danska fredens af-

slutande. Och de låto gan sk a oforståld t

forstå, att om konungen a f Danmark

icke ville ta g a reson , sku lle de vånda sina

vapen m ot honom . Ja, de sku lle icke

hindra den sv en sk a flottan att g å till

sjo ss for att stopp a o fverforandet af

vidare trupper från H o lste in till K op en 

hamn. D årefter utfårdade de order till

D e Ruy ter, som låg utanfor Landskrona,

att instålla alla flen tligheter m o t sv en 

skarne och låta deras fartyg fritt och

obeh indradt passera.

D å konung Fredrik fick v etskap hårom,

7 mars-

b e g a f han sig med några brånnare till

Landskrona for att sok a inverka på

hollåndarne i sy fte att brånna de sven sk a

fartygen i sjålfva hamnen eller att åtmin-

ston e formå hollåndarne att stanna kvar,

tilis han fått tid att ta g a sina mått och

s te g . D e Ruy ter, som redan stod fårdig

till uppbrott, g a f de hollåndska sånde-

buden m eddelande om forhållandet, och

d e ssa v isste nu icke, huru de sku lle gå

till våga . Å ena sidan syn te s det dem