S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

1660. var forenad t m ed o g o n sk e n lig fara, det

kunde våcka ov ilja i T y s k a R ik e t, Frank-

rike hade ånnu icke g ifv it b e sk ed om hjalp,

med ingen enda h en d e var ånnu forli k-

ning tråffad, ho llåndarne vo ro icke att

lita på och S v e r ig e s krafter vo ro ut-

tomda.

D e t sak nad es v isser im en icke heller

skål for u p p sk o f m ed freden , då man icke

kunde se , huru man sku lle kunna efter

afslutad fred upp ehå lla arm én i h en d e 

land, och då de u tlånd ska trupperna åfven

utan so ld m å ste a ftackas, b le fv e d et svårt

att locka - andra till sv en sk krigstjån st.

D e t holl o ck så hårdt a tt n od g a s sm å lta

så m ycken oforrått, då man a ldrig kåmpa t

for en rå ttv isare sak . Å fv en k o sa ck er och

brandenburgare m å ste ehuru m o tv illig t

ingå på fred, for a tt undv ika den ovilja,

som eljes kunde drabba dem . S v en sk a rn e

ville o ck så b e g a g n a tillfå llet a tt k largora

en del sak er i W e s tfa lisk a freden , som

ånnu voro svå fvand e. D e k e js e r lig e på-

stod o dårem o t, a tt sådan t hade alls in tet

med den p o lsk a freden a tt g o r a utan

m åste hånsk ju tas till r ik slag stiftn ingen . A f

Brandenburg kunde in tet vidare u tverkas,

ån att allt sku lle b lifva for sa tt i sainm a

sk ick som fore k r ig e t och att grån sre-

ce ssen b ek rå ftades. Från brandenburgar-

nes sida g jo rd e s o ck så fo r sok att i fred s

instrum en tet inrycka n å g o t godkånn and e

a f den allians, som kurfursten ingå tt m ed

polackerna i W eh lau och B rom b erg 1 6 5 7 ,

då han o fv e r g a f sv en sk a rn e for a tt slu ta

sig till polackerna , men sv en sk a rn e sa tte

sig dårem o t så som varan de for dem skym f-

ligt. Em ellertid m å ste man så till vida till-

m o te sg å kurfursten , a tt man sku lle an se

det mellan k onu n g en och h onom ingån gn a

fordraget så som annu lerad t, men sjålfva

fordragsin strum en tet i origina l b le f icke

u tlåmnadt tro ts kurfurstens ifriga yrkande

dårpå. D e b randenbu rg iske m in istrarne

fordrade e fter try ck lig t E lb in g s ofverlåm -

nande till kurfursten , enår polackerna

g en om fordraget i B rom b erg pantfor-

skrifvit d et till h onom for fyrahundra tusen

thaler. D å r e s t ick e stad en u trym des, sku lle

brandenburgarne ej heller utrymma de

a f dem erofrade p la tserna i Pomm ern och

H o lstein . I denna fordran und erstoddes

brandenburgarne o ck så a f polackerna, 1 6 6 0 .

som till sist fö r e slo g o , att om sven skarn e

icke v ille aftråda denna stad till kurfursten,

men po lackerna senare komm e att gö ra

det, sv en sk a rn e icke sku lle betrak ta det

så som n å g o t fredsbrott, under forevånd-

n ing att en dylik a ftrådelse stod e i strid

m o t den andra artikeln , som bekråftade

stad en s priv ileg ier, och att en sådan af

tråd e lse icke kunde sk e utan med villkor

a f priv ileg iernas b ibehållande. Om denna

sak a ffattades en sårsk ild artikel, som

ofverlåm nades till kurfursten och po lack 

erna men icke in to g s i fredsinstrum entet.

N år sak en kom under ö fv e r läggn in g m e l

lan sven sk arn e och depu terad e från E l

b ing, ly ck ad e s de förre ö fvertala de senare

att ingå på, a tt efter u tvåx ling a f rati-

hkationerna sku lle staden icke ofverlåm -

nas åt n ågon annan ån konungen och

repub liken Polen . O ch då polackerna i

fortåck ta ord a lag lå to forstå, att kur

fursten aldrig sku lle komm a i b esittn ing

a f E lb in g , tillrådde sv en sk a rn e och p o 

lackerna g em en sam t elb ingarne att så

snart som m ö jlig t sök a sammanbringa

om form å lda summ a for a tt tillstållas kur

fursten, innan tiden för öfverlämnandet

u tg in g e . E lb ingarn e hoppad es att g en om

en g e lsk e kopm ån kunna ihopbringa sum 

man, och polackerna g å fv o elb ingarne

försäkran, att b e lop p e t sku lle a f repub 

liken dem å tergå ldas.

P fa lzgrefvens a f N eubu rg såndebud

R au ten ste in anhöll, a tt hans herre åfven

m å tte i freden inbegripas, till hvilken

anhållan alla g å fv o sitt bifall u tom kur

furstens såndebud , som hå ftigt m o tsa tte

s ig detsamm a , under forklaring, att dårest

denna anhållan bev iljad es, sku lle de icke

underteckna.

§ 14. Å nd tlig en b le f efter m ånga

Freden i

svå righ eter fred afslutad i O liva den 23

Oliva afslu-

april en ha lf timme före midnatt. Hår-

tas 23 a ü '

m enom åndades, under villkor som i

betrak tande a f konungariket S v e r ig e s

då varan de stå lln ing voro gan sk a repu-

terliga, de strider, som under så många

år u tkåmpats mellan två folk. T ill stor del

hade man drottn ingen a f Po len att tacka

for att denna fred kom till stånd. D e t

ofhciella kungörandet a f freden sk edde