S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 7 9

1660. fart uppefter D ün a till M itau, om R ig a s

jurisd ik tion , såva l krim inell som civil,

och annat m era, a f h v ilk e t allt sv en sk a rn e

slö to , a tt m o tpar ten s ö k te an ledn in g att

bryta förhand lingarna. P o lack erna v isad e

sig g a n sk a tr o ts ig e , och d e k e js e r lig e

uppb jödo alla krafter för a tt förhala eller

rent a f ku llk a sta h e la sak en , allt m ed

understod a f d an skarn e o ch a f de mo-

skov iter, sorn u pp eh ö llo s ig i D an zig .

K onung Karl G u s ta f var död , in g a vänner

stod o sv en sk a rn e bi, fransm ännen voro

lik g iltig e och nå stan h e la E u ropa sy n te s

hafva samm an svurit s ig a tt sto r tå S v e r ig e .

I Kurland hade man en d a st B au sk e kvar,

i P reu ssen fanns in g en armé, som kunde

g ifva efter tryck åt d eras fordringar, gar-

n isonerna i E lb in g och M arienburg led o

a f en förfärande h un g er sn öd , och når

sven skarne v ille n å g o t k ra ftigare håfda

sina anspråk , sad e d e L um bres lik som

å po lackernas vågnar, a tt ståd erna i P reu s

sen sku lle utan några vidare forhand lingar

falla i po lackern a s hånder, och dårmed

skulle följa re lig ion sfö ränd r in g och E lb in g

berö fvas sina priv ileg ier.

Religions

§ 10. L ik som förut i S tu hm sd o r f brag-

frågan 1

te s nu

p 0 iack erna 0 ch m ed larne reli-

Livland.

g ionsfrågan på tal. S v en sk a rn e v ille o g å rn a

inlåta s ig på äm n et, m en i förhoppn ing

på att gu v ern ö ren och k on sisto r ia le s g e 

nom k lok t tillv å g a g å en d e sku lle kunna

hindra e tt b e slu t, som v o r e till deras

nackdel, u p p to g o d e sak en . D e k e jse r 

lig e m in istrarne, och forvånan svård t n o g

åfven de b randenbu rg iske , und er stodde

med ifver p o lack ern a s yrkanden . Johan

Casim irs m ed födda v id sk ep ligh e t e g g a d e s

a fje su itern a och österrikarne. I samm a p ipa

b lå ste o ck så d e L um bres under sk en a f

gud fruk tighet och h o tad e m ed a fb ry tand e

a f förhand lingarna, om sv en sk a rn e icke

g in g e in på sak en , sam t förk larade till

och m ed , a tt om sv en sk a rn e tillåte fri

r e lig ion su tö fn in g i L ivland , sku lle Johan

Casim ir helt och h å llet afstå från titeln

konung a f S v e r ig e . Man kunde icke annat

än förundra s ig ö fv e r a tt brandenburgarne

g å fvo sin tillslu tn ing till fri u töfn ing a f

den k a to lsk a re lig ion en i L ivland . S v e n 

skarne n öd g ad e s m ed g ifva fri re lig ion s

u tö fn ing åt i L ivland b o sa tte ka to lska

v a n -

undersåtar men icke åt fråmlingar, hvil- 1660 .

k e t polackerna fordrade, och man hop-

p ades, a tt guvernören sku lle hafva ett

vak sam t ö g a på, att inga katoliker sku lle

y tterliga re in sm yga s ig i Livland och dår

förvärfva fast egendom . En håftig strid

u ppb lo ssad e ock rorande från Livland

u tv isade , hvilkas återinflyttn ing svenskarne

m o tsa tte sig . K onun g G u sta f A d o lf hade

näm ligen i e tt liknande fall g ifvit u tv i

sad e en frist a f tre år för att återvånda,

men då de icke b eg a gn a t s ig dåraf, hade

deras g o d s öfverlämna ts åt sv en sk e ad e ls

mån och kunde nu icke från dem återtagas.

§ 1 1 . M ånga svårigh eter m åste undan-

Uppgifi....

röjas och m ycken tid offras på frågan

dei j f an'a

om uppg ifvandet a f konungen s a f Polen

sd>rakenJ )a

•Snerige.

anspak på S v e r ig e . Man hade trott, att

saken g en om hem lig ö fveren skomm else

redan var afgjord , men når man nu efter

Carl G usta fs död sku lle fatta öppet b e 

slut, v ille Johan Casimir icke gifva efter

g en a st; först efter m ånga öfvertaln ingar

låt han formå s ig att g å in på uppgif

vandet a f anspråken. D årem o t vågrade

han a tt i en sårsk ild hand ling erkånna

uppg ifvandet, hv ilk et ock så medlarne an 

s å g o alltför hårdt, till stöd för sin åsikt

an förande an a loga exem p el. Under flere

dagar p åg ick strid om huru uppgifvandet

sku lle stiliseras, och polackerna ho tade

med b ry tn ing a f förhandlingarna, om icke

vid formu leringen an våndes uttrycken1

ju r e ,

j u r e p ræ te n s o

p ræ te n s io n e

concessione &

translcttio? ie j u r i s in R eg em Sueciæ .

S lut-

lig en kom man så vida, att Johan Casimir

för s ig och sina efterkomm ande afsade

s ig alla anspråk på S v e r ig e s krona, S v e 

r ig e tillhörande provinser och inom S v e 

rig e b elågna arfgods, men sku lle han

under sin lifstid behålla titeln och vapen

a tt brukas inom Polen och till andra

m ak ter ån S v e r ig e och sv en sk e under

såtar, till hvilka en förkortad titel skulle

anvåndas i en lighet med hvad som i

S tuhm sd o rf blifvit beståmd t. E fter Johan

Casim irs död sku lle hvarken konungen

a f P o len eller repub liken Polen i sitt

vapen föra den sv en sk a titeln. D e Lum 

b res anförde, att det vore intet ovan ligt,

a tt två furstar b eg a gn ad e titel a f samma

land. E x em p el vis hade konungen a f Eng-