S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 7 7

1 660 . m å ste man g å m y ck e t för sik tig t till v a g a

för a tt ick e afskräcka polackerna. Därför

svarad e sv en sk a rn e , a tt efter ingån g en

fred lå g e d e t i S v e r ig e s och P o len s

g em en sam m a in tre sse a tt slu ta en allians

hvartill k onun g en o ck så vo re b en ag en ,

men fo r slag därom kunde ick e 11ttryek 

lig en fram ställas före afslutad fred, i

synn erh et som k onun gen dessförinnan

m å ste underhand la m ed alla sina kender.

Å andra sidan erb jödo kejsaren , kur

fursten och ho llåndarne po lackerna an-

tingen en form ån lig fred m ed m o sk ov iterna

eller o ck ett g em en sam t upp trådande m ot

d e s s e , i h änd e lse p o lackerna v ille afslå

fred m ed S v e r ig e . D e s su tom förefanns

en annan svå r igh e t, i d et a tt de fordrade

S k ån e s å terlåmnande till Danm ark och

såk erh et for behå lland e a f de eröfrade

p la tserna i Pomm ern .

D e L um bres, som h ittilis alltid stä llt

i u tsik t a fträdandet a f anspråken på S v e 

rig e s krona, dårest sv en sk a rn e b lo tt v ille

g å inpå d e t öfriga , låt nu forstå, att Johan

fe b ru a r

Casim ir v ille uppg ifva sina anspråk, en-

dast under den foru tså ttn ing a tt han under

sin lifstid finge behå lla titeln g en tem o t

dem , som ick e vo ro sv en sk a undersåtar.

H an y ttrad e vidare, a tt sv en sk a rn e vo re

alltför hårdnackade, då de fordrade, att

po lackerna sku lle g å in på allt, under

d et a tt de icke v ille g ifva efter i n ågo t.

O ch d et vo re o ck så en sk ym f för Johan

Casim ir a tt efterskånka allt, som hans

förfäder d o ck å g t rått till, och om man

alltför en v ist h ö lle dårpå, komm e för-

hand lingarna a tt stranda.

U nd er d et a tt alla voro em o t S v e r ig e

och h o tad e a tt b ry ta förhandlingarna,

var d ro ttn ingen a f P o len den enda, som

g en om sin k lokh et och stånd ak tigh et uppe-

höll sak en , och hon b ra g te det så vida, att

i stå lle t för a tt polackerna förut fruktat

österrikarne, de senare nu började att

sm ickra de förre. O ch då en v iss Fan tom i

på anstiftan a f österrikarne sk ickad es från

p o lsk a h o fv e t till Frankrike för att anföra

Svenskarnes

k lagom å l ö fv er sven skarn e, b e g a f s ig på

ansträng

- dro ttn ingen s in itiativ A k ak ia åfven dit för

m ngarfor

a tt getidrifva d e ssa k lagom å l.

a ffreden*

^ 7-

sv en sk am e ilade till sin under

mars.

g å n g och att stä lln ingen i E lb in g och

Marienburg var h opp lö s in sågo polack- 1660 .

erna fullvål. G enom fredens förhalande

b le f faran för garn isonerna i d essa ståder

allt ö g on sk en lig a re ; hela Kurland utom

, B au sk e var i fiendens hand och gen om

intriger re ste s alltjåm t nya hinder. Bran

denburg erbjöd polackerna de eröfrade

p latserna i Pomm ern , men polackerna

v ille icke hafva n å g o t med brandenbur-

garn e att skaffa. I sy fte att förhindra

freden u tbasunade ock så d et hollåndska

såndebud et van den H onert, att hollån-

darne voro b en ä gn e för en allians med

polackerna. Men dårvid fåste icke heller

polackerna n å g o t a fseende, i synnerhet

sedan de erfarit, att på Sjålland forhand

lingar mellan sven skar och danskar på-

g in g o . A fv en de m o sk ov itiska såndebuden

i D an z ig an strångde s ig i samma syfte.

S lu tlig en a fgå fvo polackerna följande

forklaring: D å Johan Casim ir endast hade

en kort tid att lefva, ville han behålla

titel a f S v e r ig e , hvilken dock icke sku lle

b e g a g n a s g en tem o t d etta land. D e i

S v e r ig e befin tliga B irg ittagod sen skulle

till honom återstå llas, hvarefter han i sin

ordn ing sku lle erbjuda dem åt påfven

för underhåll a f den kyrka, som i R om var

ågnad åt nåmnda h elgon . A f L ivland ville

v ille han aftråda så m ycket, att grån sen

d ro g e s i m idten a f D iina-floden. Betråf-

fande satisfak tion hade såndebuden inga

order, hvadan de dårutinnan icke kunde

n å g o t beståmm a .

H årpå svarade sven skarne, att de for

drade a fståend e från titeln utan n å g o t

som h elst villkor eller undantag. B irg itta 

g o d s en hörde icke till saken , och den

livlåndska grån sen kunde icke uppdragas

på föreslagna så tt, enår staden R iga s

om råde stråek te s ig mera ån tre mil på

andra sidan om Düna, och d essu tom låg

Dünamündes skans på andra sidan om

bem ålda flod. På en satisfak tion g jo rd e

sven skarn e s ig under alla forhållanden

förhoppn ing, och freden vo re nåra, b lo tt

andra icke blandade s ig i saken i akt

och m en ing att förhindra den. Ja, den

p o lsk e kansleren låt forstå, a tt han varit

allvarligen i delo med österrikarne och

sa g t dem rent ut, a tt polackerna icke

långre ville låta s ig gåek a s a f dem och

¿ 7