383 / 401
6 8
o
S J U N D E B O K E N
1660. land prålat med titel a f Frankrike, hvarå t
fransmännen em ellertid enda st skra ttat.
Svenskarne yrkade fortfarande på, a tt
uppgifvandet sku lle i en särsk ild hand
ling in tagas, men polackerna sa tte s ig
såsom tillförene därem ot, och därutinnan
understoddes de a f de k ejserlig e , kur-
forstlige och hollåndarne, som fo r egå fvo ,
att sådant förfarande vore kränkande för
Johan Casimirs ära och reputation .
Om amnesti
§ 12. Frågan om amnesti och g löm sk a
och
annat.
af apa oförrätter b em ö tte s tili en början
med hån a f polackerna, som sad e, att
hvarken konungens eller repub likens un
dersåtar behöfde några forespråkare eller
advokater. Em ellertid b ra g te sven sk arn e
det så vida, att ick e b lo tt städerna i
Preussen utan äfven P o len s stander och
enskilde personer, som i d etta krig stå tt
på Sv er ig e s sida, tillförsäkrades oförkränkt
frihet. Beträffande städerna i P reussen
bestäm des särskildt, att u tö fvandet a f
evangeliska och ka to lska bekänn elsen
skulle därstädes behållas vid samma frihet
som tillförene. Från lutheranerna i Po len ,
hvilkas antal var ringa, liksom från de
reformerte, g jordes ingen framställning
till svenskarne, men d e sse b egä rd e för-
säkran, att en och hvar, hvilken tro han
an bekände, skulle åtnjuta amnesti, och
att allt skulle blifva i samma sk ick som
fore kriget. D e tta skulle äfven gä lla för
icke-katoliker i Polen , hvilka öfver hundra
år där haft sin fria religionsu töfn ing.
För Rakoczy lika litet som för kosack -
erna kunde lejdebref erhållas, och så ofta
svenskarne brag te denna fråga på tal,
b egagnade polackerna tillfället att förhala
förhandlingarna. D e förmenade, a tt ko-
sackerna v isserligen vore förtjänte a f am
nesti och Rakoczy såsom S v e r ig e s bunds-
förvant kunde väl inbegripas i freden,
men den senare hade redan 1657 slutit
fred med dem och kosackerna hade förra
året i W ien förlikt s ig m ed republiken,
och därför m åste man därvid lå ta bero.
D e Lumbres hade v isserligen ställt i
u tsikt tvåhundra tusen thaler i skade-
ersättning, men konungens död m inskade
utsikten och svenskarne sänk te sina an-
språk först till etthundra tusen thaier och
slutligen till etthundratjugu tu sen floriner
a tt läm n a s und er form a f lån till under- 1660.
lä ttand e a f trupp ern a s b o rtfö rand e ; en så
ringa summ a kund e n äm lig en ick e betrak-
tas så som sa tisfak tion . Ick e h eller efter-
sk änk an d e t a f R a k o c z y s sku ld , fyrahundra
tu sen thaler, kund e man u tv erk a , och så
som sk ä l för v ä g r a n d e t fö r e g a fs , a tt denna
summ a var an v isad å t kvartian erna , från
h v ilk a man kund e b efara uppror, om be-
lo p p e t e fte r sk ä n k te s .
D e k e js e r lig e o ch brandenbu rgarn e
hade a ffattat sin ga ran ti i sådan form,
a tt d e trodd e , a tt sv en sk a rn e ick e sku lle
k omm a a tt g o d k ä n n a den , u tan a tt an led
n in g sk u lle g ifv a s till b r y tn in g a f förhand
lingarna. M en sv en sk a rn e g in g o in därpä,
m ed v illk o r a tt all o fö rrä tt, som den en e
kunde k om m a a tt tillfo g a d en andre sku lle
g en om k om m issa r ier u tjäm nas och icke
g en om k r ig a fg ö r a s , o ch a tt m o t den
föro läm pand e p arten , d ä r e st d enne ick e
v ille in g å på u p p g ö r e ls e i g o d o , g em e n
sam t upp trädand e sk u lle sk e , h v ilk e t sku lle
vara till förde l för s v en sk a rn e sä v ä l som
för d e ö fr ig e . D e t t a fo r s la g var e g e n tlig e n
insp irerad t a f b rand enbu rga rn e, som däri-
g en om lä tta re kund e ernå en allmän fred,
och sv en sk a rn e v ille ick e m o tsä tta s ig
sak en , för a tt d e t ick e sk u lle s e ut, som
om d e s tä n d ig t h ad e k r ig i sinnet.
§ 13 . N ä r fred en m ed P o len var nära
Förlikmng
sin a fslu tn ing , u p p s to d frågan om för-
allierade
likn ing m ed k e jsa r en o ch kurfursten a f
B randenburg . T y p o la ck e rn a v ille ick e
ingå fred m ed m indre d e s s e däri inbe-
g r ep e s , enär d e fruk tad e e tt anfall från
k ejsaren , innan F rank rik e hunn e k omm a
till hjälp o ch innan sv en sk a rn e b lifv it kv itt
d et d an sk a k r ig e t. F ö r a tt v ä ck a betänk -
ligh e te r h o s p o la ck e rn a h ad e L iso la vid
p o lsk a h o fv e t lå tit u tsp rida d e t ryk te t,
a tt C o lb ert sk ick a ts till W ien end a st i
ändamäl a tt ä v ä g ab r in g a en separa tfred
m ellan sv en sk a rn e o ch k ejsa ren m en m å st
ä tervända m ed o förrä ttad t ärend e. Man
b le f em ellertid snart ö fv e r ty g a d om osann-
färd igheten a f d e tta ryk te . F ö r in g å end e
a f fred m ed p o la ck ern a s allierad e före-
funnos för sv en sk a rn e v ik tig a skäl. F ö r
d et for stå h ad e Carl G u s ta f b efa llt det,
och därnäst kräfde stä lln in g en inom S v e
r ig e d etsamm a . E tt u p p sk o f därutinnan