388 / 401
S J U N D E B O K E N
6 8 5
6 6 0 . o tillbör lig t att så som vänner till konungen
af D anm ark nu ö fverg ifva honom , då
d enne låtit förljuda, att han icke sku lle
vika från p la tsen , förr an han utfört sin
plan. D e s su tom an så g o de sig icke kunna
å terkalla sina order utan att blifva ansed-
för otacksamhet. Svenskarne föredrogo 1660 .
ett stillestånd på obestämd tid framför
på v iss tid, då i senare fallet holländarne
sku lle kunna draga misstankar, att sv en
skarne endast ville vinna tid för att åter
företaga n ågo t mot Danmark, och freden
da som lo fte sb ry ta re . Under d essa bryd- dårigenom åfventyrades. Om stilleståndet
samm a forhållanden erinrade de sig , att åter kunde utstråckas till krigets slut,
vore dårmed vunnet, att Danmark undan-
d roges all hjalp a f hollåndarne.
Under det att de hollåndska sånde-
buden stodo tvekande, om de skulle
återkalla flottan från Landskrona, grepo s
engelsm ånnen a f oro ofver att icke flottan
en lig t order syn te s till och aflåto till
de ännu icke erhållit den a f sven skarne
u tlo fvad e försäkran om garan ti för den
ho lland ska sk epp sfarten , och under denna
förevändn ing befallde de D e Ruy ter att
stanna kvar framför Landskrona, tilis
han fått nya order. Men följande dag,
då den vän tad e försäkran ankomm it
från H e ls in g ö r och konung Fredrik med holländarne en skarp skrifvelse. D e fram-
oförrättad t ärende ätervänd t till Köpen- höllo däri till en början sin benägenhet
hamn, fick D e R u y ter ånyo order att för fred och konungens a f Danmark
b ry ta upp från Landskrona.
halsstarrighet, som visat s ig uti att han
D en mellan sven sk arn e och holländarne icke ens värd igats gifva ett svar. D e
trätfade ö fv eren sk omm elsen var a f det framhöllo vidare, huru holländarne till
innehåll, att intet våld, ej heller någon oför- lands och vatten anfallit konungen a f
rätt sku lle hädanefter tillfogas någondera S v er ig e , under förevändn ing att denne
partens ö rlog s- eller kofferd ifartyg, och icke velat ingå på fred, och anhöllo nu,
att därest n å g o t dylik t inträffade, innan att d e sse i en lighet med rättvisa, billighet
am iralerna hunnit få m eddelande om denna och gifna loften skulle undan draga Dan-
ö fv e ren sk omm e lse , skadan g en a st sku lle mark sin hjälp, då den danske konungen
ersä ttas. U tom denna hand ling hade sven - hittilis vägrat och allt fortfarande öppet
skarne åfven sk ickat en annan skrifvelse,
hvaruti de tackade for hollåndarnes vån-
skap och anhollo, att E lb ingfordraget
m å tte snarast ratificeras men från 1111
an se s så som gållande och bekråftadt. Hol-
vägrade att ingå på fred och genom alla
s la g s intriger endast sök te vinna tid
till stor skada för engelsmännen , samt
att de skulle inställa alla fientligheter
mot svenskarne, hos hvilka en allvarlig
ländarne an sågo likväl, att man för närva- åstundan efter fred forspordes. Om hol-
rande borde vara nöjd med stilleståndet
ländarne icke ville lyssna härtill, måste
och afsände till K illigrew på Fyn order de i den en gelsk a republikens namn
att inställa fien tligheterna och ingen ting protestera mot hollåndarnes brott mot
företaga, så vida icke svenskarne gå fve ingångna öfverenskomm elser, hvarför det
an ledn ing därtill. S v en skarne hade mera tillkomme det engelska parlamentet att
än ett skäl att ingå på stillestånd. Om utkräfva satisfaktion.
en land stign ing på Själland fö retog e s,
§ 18. Sedan den hollåndska flottan
Medfarnes
b lefve en samm andragn ing a f trupperna a fgått från Landskrona, låmnade fredsmed-
p& tryckning
s
0
„
,
,
e •
1
r -
^
pådanskame.
nödvänd ig , och svårigheterna för under- larne allt annat asido ior att g o ia en
håll a f d e ssa sku lle g en om bristen på gem en sam påtryckning på konung Fredrik
proviant b lifvit stora. Nu behöfde man i sy fte att formå honom att folja svenskar-
dårem ot icke befara en landstign ing, då nes exem pel och afgifva en forklaring om
danskarne icke utan hollåndarnes hjälp an tagandet a f freden. Under afvaktan på
tilltrodde s ig att kunna företaga någo t återkom sten a f en till Holland afsänd
angrepp . Forhå llandet mellan danskar och kurir dröjde han ännu med sv a ie t och
hollåndare var för öfrigt icke så g od t lefde i den förhoppningen, att gen eia l-
numera, då de förre b esk y lld e de senare staterna genom hans såndebud skulle låta
för opå litligh et och de senare de förre formå s ig att utverka för honom gynnsam -
88