6 9 0
S J U N D E B O K E N
16 6 0 . icke defensivallians, ty forsvar m ot till-
fogad oforratt vore i en lighe t med folk-
ratten tillåtet. S v en skarne lamnade emel-
lertid detta hårklyfveri utan a fseende och
ville icke gora någon skillnad på arten
a f allians, på det att danskarne icke
m åtte komma i tillfålle att ingå n ågo t
fordrag till S v e r ig e s nackdel. Om dan
skarne ville vara årlige, bade de ingen
an ledn ing att b ek laga sig , då båda par
terna forpliktade s ig till samma sak. Frihet
att ingå aliians, når det dem behagade,
vore dem icke formenadt, såvida allian sen
icke åsy ftad e några fien tligheter mot
S v er ig e . A tt stod ja bundsforvanter och
åfven forsvara dem , 0111 det icke sk edde
till den ena eller andra partens nackdel,
vore icke forbjudet och kunde icke tadlas,
så m ycket mera som en garan tiforen ing
mellan tre stater vore ingången . S v e n
skarne forstodo vål, att danskarne i
detta hånseende ville hafva fria hånder,
på det att de, så snart sven skarne råkat
i krig med någon , sku lle kunna falla
ofver dem, under forvåndn ing att de vore
bundsforvanter till S v e r ig e s fiender, och
g enom en artikel om endast d efen siv
allians skulle detta vara tillåtet. D e skulle
kunna såga , att de voro visserligen inga
fiender till S v e r ig e , men de kunde icke
underlåta att b istå sina bundsforvanter,
alldeles på samma så tt som hollåndarne,
hvilka efter forofvande a f de-allra grofsta
fien tligheter mot S v er ig e , dock påstoclo
sig icke vara S v e r ig e s fend e r . S å hade
ock Gersdorff, sedan danskarne inlåtit
sig i forbund med osterrikarne, skrifvit
till Bille, att konungen a f Danmark hade
med O sterrike afslutat en defensivallians,
som i sjålfva verket var en offensivallians.
F or ofrigt onskade sven skarne en årlig
fred, men om m en ingssk iljak tigheten i
alliansfrågan icke b lefve b ilagd , sku lle
danskarne, under forevåndn ing att de
hade en defensivallians med O sterrike,
vara oforhindrade att efter afslutad fred
med S v er ig e åter anfalla svenskarne,
dårest d e sse vore inveck lade i krio- med
o
O sterrike.
Danskarne hånskoto denna punkt till
medlarne, hvilka emellertid bitråclde sv en
skarnes åsikt såsom varande fullt riktig.
§ 23. V id de två följande samman- 1660 .
kom sterna utråttades g en om danskarnes
D an skar och
hålln ing intet.
D e ville, att forhånd-
h
ollåndarc
"'i
?11Cl
lingarna sku lle så bedrifvas, att man
trakasserier
sku lle taga artiklarna i R o sk ildefreden
28 o. 29 m års.
i följd och fatta beslu t om dem i tur
och ordn ing. Men följande dag förklarade
de, att konung Fredrik an sett, att till
fredens påskyndande det vore båst, att
sven skarn e aflåmnade på en g å n g hela
u tkastet, hvilket han med sitt råd ville
g en om s e och däröfver afgifva utlåtande.
Ehuru sven skarn e vål in sågo , att detta
b lo tt var en fint för att ku llkasta hela
saken , b e slö to de dock i öfverensstäm -
m e lse med m edlarne att öfverlämna u t
k a stet, hvilket d e s se sku lle jäm föra med
danskarnes och söka sammanjåmka for
slagen . Hollåndarne fordrade dårvid, att
danskarne sku lle i erså ttn ing for lidna
skador å terbekomm a Bornholm och att
Guineafordringen skulle efterskånkas. Men
detta förkastades a f sven skarne såvål
som a f fransmånnen och engelsm ån -
nen. Medlarne yrkade åfven på, att
U lfeld t sku lle inbegripas i amnestin , h v il
ket sven skarne, för att på g o d t manér
blifva honom kvitt, icke m o tsa tte sig .
D e t sku lle ock så syna s, som om sv en
skarne på m edlarnes forbon skånk t honom
forlåtelse för hans b egån gn a m issgårn in-
gar. Förm yndareregeringen var v isserligen
icke benågen att inbegripa honom i am
nestin såsom sv en sk undersåte. Men för
att vara medlarne till b eh a g ville man
mildra straffet, ehuru fö g a förtjänt han
ån g jort sig a f någon lindring.
D å hollåndarne ståd se låto sitt miss*
nöje komma till syn e s öfver att till
Köpenhamn destinerade fartyg a f sv en
skarne bortsnappades i hollåndska flot-
tans åsyn , drogo sven skarne s ig tillbaka
till Landskrona under forevåndn ing att
proviantera. A fven detta våek te hollån-
darnes m isshag, och de förklarade, att
de ville årligen forhandl^, och så snart
de erhållit nya order, sku lle de meddela
sven skarne desamma, innan de kommo
till utförande. På aftrådandet a f Born
holm såvål som på efterskånkandet a f
Guineafordringen höllo hollåndarne fort-
farande, ehuru de icke hade de öfrige