S_KonugCarlXGustafsBragderII

6 9 0

S J U N D E B O K E N

16 6 0 . icke defensivallians, ty forsvar m ot till-

fogad oforratt vore i en lighe t med folk-

ratten tillåtet. S v en skarne lamnade emel-

lertid detta hårklyfveri utan a fseende och

ville icke gora någon skillnad på arten

a f allians, på det att danskarne icke

m åtte komma i tillfålle att ingå n ågo t

fordrag till S v e r ig e s nackdel. Om dan

skarne ville vara årlige, bade de ingen

an ledn ing att b ek laga sig , då båda par

terna forpliktade s ig till samma sak. Frihet

att ingå aliians, når det dem behagade,

vore dem icke formenadt, såvida allian sen

icke åsy ftad e några fien tligheter mot

S v er ig e . A tt stod ja bundsforvanter och

åfven forsvara dem , 0111 det icke sk edde

till den ena eller andra partens nackdel,

vore icke forbjudet och kunde icke tadlas,

så m ycket mera som en garan tiforen ing

mellan tre stater vore ingången . S v e n 

skarne forstodo vål, att danskarne i

detta hånseende ville hafva fria hånder,

på det att de, så snart sven skarne råkat

i krig med någon , sku lle kunna falla

ofver dem, under forvåndn ing att de vore

bundsforvanter till S v e r ig e s fiender, och

g enom en artikel om endast d efen siv 

allians skulle detta vara tillåtet. D e skulle

kunna såga , att de voro visserligen inga

fiender till S v e r ig e , men de kunde icke

underlåta att b istå sina bundsforvanter,

alldeles på samma så tt som hollåndarne,

hvilka efter forofvande a f de-allra grofsta

fien tligheter mot S v er ig e , dock påstoclo

sig icke vara S v e r ig e s fend e r . S å hade

ock Gersdorff, sedan danskarne inlåtit

sig i forbund med osterrikarne, skrifvit

till Bille, att konungen a f Danmark hade

med O sterrike afslutat en defensivallians,

som i sjålfva verket var en offensivallians.

F or ofrigt onskade sven skarne en årlig

fred, men om m en ingssk iljak tigheten i

alliansfrågan icke b lefve b ilagd , sku lle

danskarne, under forevåndn ing att de

hade en defensivallians med O sterrike,

vara oforhindrade att efter afslutad fred

med S v er ig e åter anfalla svenskarne,

dårest d e sse vore inveck lade i krio- med

O sterrike.

Danskarne hånskoto denna punkt till

medlarne, hvilka emellertid bitråclde sv en 

skarnes åsikt såsom varande fullt riktig.

§ 23. V id de två följande samman- 1660 .

kom sterna utråttades g en om danskarnes

D an skar och

hålln ing intet.

D e ville, att forhånd-

ollåndarc

"'i

?11Cl

lingarna sku lle så bedrifvas, att man

trakasserier

sku lle taga artiklarna i R o sk ildefreden

28 o. 29 m års.

i följd och fatta beslu t om dem i tur

och ordn ing. Men följande dag förklarade

de, att konung Fredrik an sett, att till

fredens påskyndande det vore båst, att

sven skarn e aflåmnade på en g å n g hela

u tkastet, hvilket han med sitt råd ville

g en om s e och däröfver afgifva utlåtande.

Ehuru sven skarn e vål in sågo , att detta

b lo tt var en fint för att ku llkasta hela

saken , b e slö to de dock i öfverensstäm -

m e lse med m edlarne att öfverlämna u t

k a stet, hvilket d e s se sku lle jäm föra med

danskarnes och söka sammanjåmka for

slagen . Hollåndarne fordrade dårvid, att

danskarne sku lle i erså ttn ing for lidna

skador å terbekomm a Bornholm och att

Guineafordringen skulle efterskånkas. Men

detta förkastades a f sven skarne såvål

som a f fransmånnen och engelsm ån -

nen. Medlarne yrkade åfven på, att

U lfeld t sku lle inbegripas i amnestin , h v il

ket sven skarne, för att på g o d t manér

blifva honom kvitt, icke m o tsa tte sig .

D e t sku lle ock så syna s, som om sv en 

skarne på m edlarnes forbon skånk t honom

forlåtelse för hans b egån gn a m issgårn in-

gar. Förm yndareregeringen var v isserligen

icke benågen att inbegripa honom i am 

nestin såsom sv en sk undersåte. Men för

att vara medlarne till b eh a g ville man

mildra straffet, ehuru fö g a förtjänt han

ån g jort sig a f någon lindring.

D å hollåndarne ståd se låto sitt miss*

nöje komma till syn e s öfver att till

Köpenhamn destinerade fartyg a f sv en 

skarne bortsnappades i hollåndska flot-

tans åsyn , drogo sven skarne s ig tillbaka

till Landskrona under forevåndn ing att

proviantera. A fven detta våek te hollån-

darnes m isshag, och de förklarade, att

de ville årligen forhandl^, och så snart

de erhållit nya order, sku lle de meddela

sven skarne desamma, innan de kommo

till utförande. På aftrådandet a f Born

holm såvål som på efterskånkandet a f

Guineafordringen höllo hollåndarne fort-

farande, ehuru de icke hade de öfrige