S_KonugCarlXGustafsBragderII

692

S J U N D E B O K E N

1660 . gå fv e s hollåndarne från danskarnes sida

sam t på samma g ån g framhålla, att af-

trådandet a f Trondh jem icke vo re någon

satisfaktion åt danskarne, hvartill man

icke hade någon sk y ld igh et, då d e sse

orsakat krigets fortsåttande, iitan hade

denna aftrådelse sk ett u teslu tande a f kår-

lek till freden och for att g å medlarne

till m o tes. D e t var lon lo st, att danskarne

gen om fordran a f satisfaktion so k te vålta

skulden till kriget på sven skarne, hvilka

dårem ot hade tillfy llestgorande skål att

a f danskarne fordra satisfak tion for sina

forluster i Preussen och Pommern.

Emellertid tilltog dag från dag miss-

såmjan mellan medlarne, då hollåndarne

i forlitande på sin starka flotta ville

spela herrar, under det att fransman

och engelsm ån , som icke hade någon

vapenmak t till hånds att stod ja sig på,

b etydd e gan ska litet. I forlitande på sin

makt aflåmnade hollåndarne ett a f dem

uppråttadt forslag till fred, hvilket af

fransmånnen och engelsm ånnen to g s

m ycket illa upp och foranledde en

ofveren skomm else dem emellan, att for

nårvarande intet sku lle foretagas eller

an ses for g iltig t, med mindre alla m ed 

larne vore en se, sam t att Gu ineasaken

skulle hånskjutas till respek tive princi

paler. D å nu detta forslag b le f hollån 

darne d elg ifvet for underskrift, vågrade

de att unclerteckna, under forebårande

att det vore fu llkom ligt ob eho flig t och

att H aagkon serten vore for dem tillfyllest

bindande, forutom att det vore till nackclel

for konungen a f Danmark, hvilket vore

ett y tterligare skål for dem att icke låna

sig dårtill.

H ollåndarnes

S 2 5- Under det att missåmjan mel-

ofver7iiod,

lan medlarne hittills hållit sig inom grån-

sen for det passande, kom det nu genom

hollåndarnes upptrådande till skym flighe-

ter, som endast bruka forekomma mellan

fiender. G eneralstaterna, som icke voro

tillfreds med svenskarnas forklaring, trod-

de efter D e Ruyters uppbrott från Lands-

krona, att svenskarne icke långre hade

någon lust till fred och sk ickade sina

såndebud i Danmark den ena ordern efter

den andra, u tgåend e på, att, om sv en 

skarne icke ville gå in på fred, skulle

de i kraft a f H aagkon ser ten med vapen- 1660 .

makt tv in ga s dårtill. Och såndebuden

underlåto icke att oppet forklara, att de

sku lle stålla sig orderna till efterrå ttelse.

D en i Landskrona hamn lig g and e sven sk a

flottan var foremål for noggrann ob s e rv a 

tion, och dårest den dristade n ågo t fore-

taga , sku lle det med all makt afvårjas,

hvarom D e Ruy ter, som låg i Kopen-

hamns hamn, hade strånga order. Oaktadt

alla varningar for hollåndarne, b egå fvo

sig sven skarne i kraft a f o fverenskom -

m elsen om instållandet a f alla h en tligheter

och frihet for skeppsfarten , ut från L and s

krona med nio k rig sskepp , ett kofiferdi-

fartyg och ett mindre transportfartyg for

att till S tockho lm ofverfora den kung liga

husgerådsattiraljen . Under vantan på g od

vind låg denna flotta for ankar under

H ven . S å snart de hollåndska såndebuden

fått vetskap hårom, sk ickade de Cornelis

Evertsen med sju fartyg till Sundet for

att hindra sven skarn es seg lin g , om de

sku lle g å åt detta håll; om de åter sku lle

stålla kursen åt O stersjon , sku lle de mbtas

a f D e Ruy ter. Sedan vinden blifvit gynn-

sam , ly fte svenskarne ankar och seg lad e

forbi Kopenhamn , men val an lande till

sandbankarne vid Saltholm , m o ttes den

25 a p ril.

sv en sk e befålhafvaren a f en skrifvelse från

D e R uy ter med forstånd igande att stanna

dår och dårest han dristade att fortsåtta,

sku lle D e R uy ter forhindra det, på det

att intet till åfventyrs m åtte foretagas i

strid m ot de sv en sk a såndebudens for

k laring eller till nackdel for de pågående

underhandlingarna. D enn a skrifvelse våck-

te ho s svenskarne mycken ofverraskn ing,

och de tvekad e, hvad de borde gora.

Men sedan D e Ruy ter gen om ett kanon 

sk o tt gifvit dem en ytterligare varning,

stroko de s e g e l och lade s ig for ankar,

då de icke ville på en så obekvåm p lats

riskera en strid med en vida starkare

hende. E vertsen , som foljt efter de ur

Sundet utlopande sven sk a fartygen , fat-

tade p o sto mellan dem och Landskrona

for att for dem spårra vågen till denna

hamn. Foljande dag nårmade s ig D e R u y 

ter och om ringade svenskarne. D e h o l

låndska såndebuden Huijbert och van

Haren, som från det norra tornet i Kopen-