394 / 401
S J U N D E B O K E N
69
I
16 6 0 . m ed larne på sin sida, och de Thou i
H a a g sa tte s ig b estäm d t daremot. E fter
att en tid förgä fves hafva försök t att
vinna bifall tili sina yrkanden ö fverg ingo
holländarne till h o te lser och förklarade,
a tt de sku lle g ifva sin flotta order att
op erera mot sven sk arn e, hvilka begärd e
skriftligt m edd elande därom för att för
hela världen kunna fram lägga b ev is för
ho lländarnes ob illigh e t och våldsamma
uppträdande. Men därtill ville holländarne
icke b ek väm a sig . Engelsm änn en , och
framförallt S idn ey liksom äfven T erlon ,
voro icke tillfreds med detta tillväoa-ö
g å n g s sa tt och g jo rd e holländarne allvar-
liga föreställningar. D e t var v isserligen
till ny tta för sven skarn e, att holländarne
icke finge regera efter sitt behag , men
å andra sidan lände det dem äfven till
nackdel, då förhandlingarna därigenom
fördröjdes. O ch danskarne vägrade ock så
a tt g å in på u tb y te a f de skånska god sen
mot Bornholm och Gu ineasku lden .
S lu tlig en g jo rd e engelsm ännen anspråk
på er sä ttn ing för sina kostnader i detta
krig, hv ilket till en början väck te mycken
oro hos sven skarne. Engelsm ännen för
k larade em ellertid , att de endast fordrade,
att följande ord sku lle in tagas i freds-
fordraget: Enär England sk ickat S v e r ig e
hjälp m ot d ess m ånga fiender, mot hvilka
Eng land för sin del aldrig haft någo t
fien tligt i sinnet, sku lle S v e r ig e aldrig
förgä ta detta, hvilket sku lle u tgöra en
b e lön in g a f så ädel art, att ett storsin t
folk icke kunde b egära mera. Och skulle
konungariket S v e r ig e aldrig underlåta
att g ifva England p ro f på sin vänskap ,
om England däraf komm e i behof. N ågon
annan v ed ergä lln ing önskade England
icke a f ett a f så m ånga krig utmattadt
rike. S ven skarne afgåfvo till en gelsm än
nen i en särsk ild hand ling en forklaring
a f an a log t innehåll.
F redsm edlar
-
S 24. Em ellertid framskredo fredsfor-
nes inbördes
hand lingarna gan ska långsam t på grund
,nsiet'
a f tv ister fredsmed larne emellan. D e s s e
g jo rd e oupphörligen nya framställningar,
som icke an g in go parterna i freden. An
gä lld e det likstä llighet i S v e r ig e för de
tre staternas undersåtar, hvilket hollän
darne ville hafva inryckt i fordraget, än
att upphäfvandet a f tredje artikeln i 1660.
R osk ildefreden skulle i särskilda ordalag
u ttryck ligen formuleras. V idare yppade
sig en annan svårighet, som var en icke
ringa an ledn ing till oro för svenskarne.
D å d e sse och holländarne ovenom Elbino--
fordraget lofvat hvarandra öm sesid ig hjälp,
ifrågasatte engelsm ännen , huruvida sv en
skarne, därest engelsm än och holländare
råkade i krig med hvarandra, i kraft
a f detta fordrag skulle vara förpliktade
att b istå holländarne mot engelsmännen .
D e s s e begärd e därför a f svenskarne en
forklaring, som skulle intagas i fredsin
strum entet, u tgående därpä, att parternas
i freden mening icke vore, att Elbingför-
draget förpliktade till uppträdande mot
någon a f medlarne, i händelse d e sse
råkade i krig med hvarandra. D e sv en
sk e komm issarierna tvekade, huru de
härvid lag skulle förfara, då de genom
öppen forklaring å ena sidan kunde stö ta
holländarne och å andra sidan oenom
o
en vägran att tillm o te sgå engelsm ännens
fordran kunde uppreta dem. Emellertid
försäkrade de konfidentiellt S idney, att
E lb ing fördraget icke i någo t afseende
vore riktadt hvarken m ot Frankrike eller
England , hvilka båda makter vore S v e
riges vänner, som g jort s ig förtjänte om
S v e r ig e och därför ock så inbegripits i
fordraget, som för öfrigt förnäm ligast
a f s å o - e
handelsin tressen. Svenskarne sök te
o
komma ifrån saken , men om engelsm ännen
sku lle återkomma till den, ämnade de
hänskjuta den till H aag för undanröjandet
a f denna stö te sten för freden. I alla
händelser skulle de g ifva S idney denna
konfidentiella försäkran, då S v e r ig e icke
ville inblanda s ig i Englands och Hollands
ofta förekommande tvister.
Holländarne framställde också anspråk
på satisfaktion a f danskarne för sina k o s t
nader i detta krig. D e tta sök te S idney
afstyra med att han i sådant fall i engelska
republikens namn skulle fordra ersättn ing
a f svenskarne, som han emellertid under
pågående underhandlingar ville öppet
efterskänka för att formå holländarne
till samma eftergift. Förmyndarregeringen
hade anbefallt de sven sk e komm issarierna
a tt icke tillåta, att någon satisfaktion