S_KonugCarlXGustafsBragderII

6 7 6

S J U N D E B O K E N

166Ó. icke kunde an taga någo t forslag, i hvilket

rätt till sven ska kronan vore omförmäld,

enär de icke tillerkände Johan Casimir

någo t anspråk på S v e r ig e s rike, som med

all rätt tillkomme Carl G u sta f och med

all rätt a f honom b esu ttes. D e Lumbres

lofvade då, att polackerna skulle m o ttaga

denna skrifvelse och försäkrade d esslik es,

att saken inom få veckor skulle vara

bragt till slut sam t att polackerna endast

väntade på yttrande a f kurfursten, hvilken

emellertid svårligen sku lle bekväm a sig

till några underhandlingar, i betraktande

a f att han vägrade att afträda p latserna

i H o lstein och Pommern. Man kunde

ock sluta till polackernas b en ägenh e t för

fred däraf, att de fö reslogo , att sände-

buden skulle göra hvarandra b esök , hvar-

till svenskarne borde taga initiativ. D e s s e

svarade, att det tillkomme polackerna att

taga första s te g e t, därför att då sv en 

skarne voro i E lb ing, polackerna hade

skrifvit, att de skulle b eg ifva sig till förhand-

lingsp latsen och där invänta svenskarne.

D e t forslag, som svenskarne tillställde

de kejserlige, innehöll, att alia fientlig-

heter skulle inställas, vänskapen återupp-

rättas, westfaliska freden bekräftas och

hvad i densamma ännu vore underlåtet,

uppfyllas. Kejsaren skulle tillförsäkra dem

a f sina undersåtar, som voro anhängare

a f den augsburgiska trosbekännelsen ,

fri religionsutöfn ing och samvetsfrihet.

D e i Pommern, H o lstein och S ch le sw ig

eröfrade platserna skulle äterlämnas och

d esv en sk a provinserna garanteras mot

framtidainfall. D e a fk onun g en g en om w e st-

faliska freden ernådda rättigheter skulle

lämnas oförkränkta. K onungen skulle åt-

njuta samma rätt som riksständerna i all-

mänhet beträffande säväl värfning a f so lda 

ter som genom tåg. Kejsaren skulle icke in-

blanda sig i tvisten med staden Bremen och

domkapitlet. Tullen i M ecklenburg skulle

lämnas orubbad;det med kurfursten ingång-

na gränsfördraget hållas; de hinder, som

hittills förefunnits angående investituren,

skulle undanröjas och för dess mottag-

ande icke så kort tid föreskrifvas utan åt

konungen ofverlåtas bestämm andet a f tid,

som för honom vore" lämplig. Vidare

skulle konungen tillerkännas satisfaktion

för liden sk ym f och skada och försäkran 1 6 6 0 .

g ifvas a tt för fram tiden ingen oro sku lle

honom vållas.

I in ledn ingen till d et forslag , som läm-

nats till kurfursten , hade sv en sk a rn e icke

utan skärpa erinrat om hans upp trädande

m o t konungen . Punk terna däri v o ro föl-

jande: V än skap en sku lle förnyas och kur-

fursten u p p sä g a alla allianser, som han

ingå tt m o t k onun g en ; kurfursten sku lle

icke tillåta k onu n g en s fiender a tt tå g a

g en om hans om råden till k onu n g en s län-

der; k onungen sku lle m ed g ifv a s rätt a tt

efter T y s k a R ik e ts laga r värfva so ld a ter

inom kurfurstens om råden ; de i Pomm ern ,

H o lste in och S c h le sw ig ta gn a p la tsern a

sku lle å terlåmnas och kurfursten g ifva

konungen sa tisfak tion för lid n a sk ad o r och

oförrätter sam t a fg ifva försäkran a tt ick e

vidare fö r e ta g a n å g o t fien tlig t m o t honom .

§ 6. S ak en h ad e nu fram skridit så

H in d er v id

långt, a tt Johan Casim ir v isa t s ig b en ä g en

f orhandhnS-

a rn a .

att afstå från anspråkan på S v e r ig e och

4 f ej)ruar i

L ivland, och ä fven p o lsk a L ivland sku lle

däri kunnat b lifva inb eg r ip e t, om man

b lo tt haft till sitt fö r fo g and e tr e ttio tu sen

thaler för a tt mu ta d e litau isk e komm is-

sarierna, a f hvilka en b lifv it a f kurfursten

erbjuden en årlig p en sion a f tjugu tu sen

thaler, om han kunde förhindra freden.

Och så som en sista u tv ä g a tt hindra un-

derhandlingarna hade d e k e jse r lig e och

kurfursten fö r sök t a tt b e s tick a litauerna,

för att d e s s e sku lle m o ta rb e ta L iv land s

afträdande. F ö r städ erna i P reu ssen , hvilka

inom kort sku lle a f h un g er sn öd n ö d g a s

g ifva s ig åt fienden , h ad e man h opp a ts

erhålla tvåhundra tu sen thaler. A tt där-

em o t b eg ä ra Kurland sku lle en d a st fram-

kalla e tt k rig eller en b ry tn in g a f för-

handlingarna. F ö r 0 frigt förefunnos andra

svårigh eter, dels a tt ho lländarne så som

m edlare sku lle g ö r a g em en sam sak m ed

kejsaren och kurfursten , d els a tt p o la ck 

erna sku lle fordra en allians m ed S v e r ig e

m o t m o sk o v iten . T y under andra forhål-

landen vo re d et ick e k lok t a tt för ernåend e

a f fred med sv en sk a rn e ö fv e rg ifv a sina

allierade kejsaren och kurfursten och h e tsa

d e s s e tillika m ed m o sk o v itern a m o t sig .

Men då de sv en sk a sändebud en ick e hade

några order an g å en d e en d y lik allians,