S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J U N D E B O K E N

6 7 5

1660. stod in tet, utan en d a st för re sa fram och

åter, och om kurirer in om L iv land och T y s k 

land var h eller in g e n tin g nämndt. D e s s a

o fu llstånd iga hand lingar å terlåm n ad e s a f

sven sk arn e till de L um b res, hv ilken lof-

vad e att anskaffa andra. Em eller tid be-

h agad e d et po lack ern a syn n e r lig en , att

sven sk arn e g e n a s t aflåmnat sin fullmakt,

hv ilket åter ick e tillfredsstållcle de k e jse r 

lig e, och L iso la låt o ck så forstå, a tt d etta

alltfor sto ra tillm o te sg å en d e från s v e n 

skarnes sida sy n te s h on om m isstånk t.

D e t p å stod s n åm ligen , a tt k ejsaren hade

ingå tt förlikn ing m ed m o sk o v itern a , en lig t

hvilken den förre sku lle k omm a i b esitt-

n ing a f p o la ck ern a s om råde intill W e ich s e l,

de senare a f om rådena på andra sidan om

floden, hv ilka p laner po lackern a em e ller 

tid h opp ad es k o r sa g en om en snar fred.

Därför g jo rd e de k e js e r lig e an strång -

ningar a tt upp ehå lla fred sförhand lingarna

och fram stållde fo r sla g a tt upp sk ju ta de-

ras början s e x v eck o r , för att danskarne

under tiden å fven sku lle hinna anlånda.

Men dårpå v ille po lack ern a ick e ingå , och

Lubom irsk i sad e, a tt stakn in g en kråfde,

att po lackerna b le fv e frie från k r ig e t för

att ågn a s ig å t sitt rik es inre an g e lå g en -

heter. P o lack erna trodd e s ig för öfrig t

mårka, a tt sv en sk a rn e på grund a f g a r 

n isonernas i P reu ssen elåndiora tillstånd

eftertrak tade en snar fred. D e k e jse r lig e

och brandenburgarne anhö llo då, a tt för-

hand lingarna sku lle sk e skriftligen , hvar-

ig en om de sku lle få bå ttre tillfälle a tt intri

gera och vinna y tte r lig a r e tid. Men s v e n 

skarne a n så g o k lok are a tt m ünd ig en af-

g ö ra den ena artikeln efter den andra

och g en om sek re tera re sk riftligen affatta

det, hvarom man komm it till en igh e t, s å 

som sk e tt i O snabrück .

S v e n s k a rn e s

§ 5. H årpå lå to sv en sk a rn e g en om

n in g den

mec^arne till de k e jse r lig e och branden-

21ja n u a ri.

burgarne g ö r a en skriftlig fram stålln ing,

öfver hvars in ledn ing de kurfurstlige vi-

sad e sitt m issn o je och v ille sånda skrif-

v e lsen tillbaka. Po lack erna å ter m o tsa tte

s ig detta, sågan d e , a tt d et m å ste stå dem

fritt att svara dårpå. Men de Lum bres

fo r e slo g , a tt sk rifvelsen sku lle utan in led 

n ing föred ragas, h v ilk et a f sven sk arn e

m edga fs. D e kurfurstliges svar b eh ö ll de

Lum bres för s ig sjålf, under föreg ifvande 1660 .

a f a tt d et icke vo re låmp ligt, att det

k omm e för sv en sk a rn es ögon . D årem o t

fo r ed rog de Lumbres i kort sammandrag

först k onun g en s och repub liken Polens,

sedan k ejsaren s och kurfurstens framståll-

n ingar för sven skarne. Men då sven skarne

m årk te, att den gam la visan upprepades

vid frågan om a fståend e från anspråken

på S v e r ig e och a rfv eg od sen och om upp-

håfvandet a f de m o t S ig ism und s åttlingar

fa ttade b eståmm elsern a , inlade de icke

a llen a st p ro te st dårem ot utan sk ickade

åfven g en om lega tion ssek retera ren skrif

velsen tillbaka till medlarne. D e Lumbres

svarad e då, att om man ville gifva med

s ig i andra punkter, sku lle Johan Casimir

afstå från sin rått och polackerna icke

vidare yrka dårpå.

N år de Lum bres återkom , berå ttade

han em ellertid , att polackerna an sågo ,

a tt Johan Casim ir icke kunde afstå från

d e ssa anspråk; å tm in ston e m å ste hans

rått omnämnas och därför bad de Lum 

b res, a tt sven sk arn e sku lle inskrånka sig

till att bestrida. Ö fver en timme g jorde

sv en sk a rn e invändningar härem ot och för-

såkrade, a tt de ick e i strid m o t gifna

order och ick e utan fara för sitt lif kunde

inlåta s ig på n å g o t m en in g sb y te i denna

sak . D å r em o t forfåktade de Lumbres, att

hår icke var fråga om att ingå i någon

d isku ssion om sjålfva anspråken, men man

kunde ick e fordra afstående a f anspråk

eller en titel, om icke både det ena och

andra förefunnes. H ärem o t invånde sv en 

skarne, att ett tillm o te sgå end e i d etta fall

föru tsa tte, a tt en sådan fråga vore fram-

stålld , hvilken de på inga villkor kunde

tillåta, och att det för öfrigt icke tillkom-

m e polackerna någon rått att beståmm a,

hvad man sku lle börja med. D e kunde

utan vidare med füllt fo g svara, att det

ick e s to d e i deras makt att inlåta s ig på

frågan om konungen s a f Polen rått till

konungariket S v e r ig e , då de ingalunda

kunde erkånna en sådan rått. På d et att

em ellertid underhand lingarna icke redan i

början sku lle råka i bak lås, an to g o sv en 

skarne den a f de Lumbres föreslagna

u tvåg en att i en sårsk ild skrifvelse afgifva

svar. D e tta b le f a f d et innehåll, att de