Previous Page  188 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 188 / 401 Next Page
Page Background

F E M T E B O K E N

1658. emellertid dårvid så allvarsamma skador,

att det kråfde reparation, och kom dårfor

icke mera med i striden. Enahanda blef for-

hållandet med Gerdtssons fartyg, som blef

ur stånd att vidare deltaga i drabbningen.

Hårigenom voro nu tre af den svenska

flottans fornåmsta fartyg forsatta ur strid­

bart skick. Det oaktadt hollo de ofriga

tappert stånd, så att hollåndarne måste

erkånna, att de aldrig varit med om en

så hård dust.

Då hollåndarne mårkte, att svenskarne

ville genom ombordlåggning komma i

handgemång, undveko de, så mycket de

kunde, ett nårmande och styrde kurs

rakt på Kopenhamn, alltjåmt eftersatte

af svenskarne ånda till Hven, och skulle

blifvit ån vidare forfoljde, dårest icke nio

danska fartyg från Kopenhamn kommit

dem till hjålp. Under striden blef Obdams

fartyg illa åtgånget, då det ån trades från

de svenska fartygen Morgonstjårnan och

Pelikan, hvilka likvål, sedan ett hol-

låndskt fartyg kommit till undsåttning,

blefvo borrade i sank och gingo till

botten. Obdams fartyg hade emellertid

fått sex fots vatten i rummet, så att man

nodgades tillstoppa de undre kanonpor-

tarne. Utan svårighet skulle det kunnat

tagas, om Wrangel haft djårfhet att an-

gripa det, hvartill han ock råddes af de

sina. Hans råddhåga blef nu Obdams

råddning. Utom forutnåmnda fartyg for-

lorade svenskarne intet, men de fiesta

blefvo dock svårt skadade. Af hollåndska

flottan gingo, utom Wittes med sextio

kanoner bestyckade fartyg, fyra till botten

eller stuckos i brand. Witte Wittenszoon,

Pieter Floriszoon, fem kaptener och ofver

åttahundra matroser stupade.

Sedan den hollåndska flottan kommit

Kopenhamn till undsåttning, drog Carl

Gustaf sina soldater från approcherna

och uppstållde dem i slagordning långre

bort från staden vid Valby backe for

att vara redo, i håndelse danskarne skulle

våga en tråffning. Men då danskarne icke

syntes till, slog han en half tysk mil från

staden vid Bronshoj låger och uppbyggde

nåstan en hel stad, dår han kunde for-

blifva i stillhet, sedan alla vågar in till

staden från Sjålland blifvit afspårrade.

Efter slutad drabbninghade den svenska 1658.

flottan lupit in i Landskrona hamn för

att dår reparera lidna skador. Men sedan

hollåndarne, till hvilka danskarne slutit

sig, förgäfves försökt att locka ut sven­

skarne till en ny fäktning, beslöto de

att stånga in den svenska flottan genom

att vid inloppet sånka några gamla fartyg.

Planen lyckades emellertid icke, då sven­

skarne i tid förde åt sidan de sånkta

fartygen, hvilka därigenom kommo att

tjåna såsom batterier till betåckning af

hamnen. Dårunder råkade Carl Gustaf

i icke ringa fara, då han under tåt dimma

var ute på spejning nåra den fientliga

flottan. Solen skingrade nåmligen helt

plotsligt dimman, och han mårkte då, att

han befann sig endast på en muskötkulas

afstånd från flenden, från hvilken ett rik-

tigt kulregn nedstörtade öfver honom. Han

led emellertid icke vidare men, ån att han

vid kulornas fall i vattnet blef genomvåt.

§ 105. Kurfursten af Brandenburg var

Danmarks

icke mindre ån hollåndarne angelägen

hunds­

e t

komma danskarne till hjålp. Sedan

^omma^tll

han med österrikare förstärkt sina trupper,

tmdsättning.

bröt han upp i tanke att med bistånd

af den hollåndska flottan anfalla de på

de danska öarna kringspridde svenskarne.

Efter svenska arméns undergång skulle

det blifva honom så mycket låttare att se-

nare drifva bort svenskarne ur de tyska

provinserna. Men konungen låt dåraf icke

alls afskråcka sig från att ånnu krafti-

gare gå danskarne inpå lifvet; det var

också för honom af den allra största

vikt att för Sverige vinna trygghet från

den danska sidan. Till forsvårande af

en landstigning på öarna låt han dårfor

forstårkabefåstningarna i Nyborg, Fåborg

och andra orter. För att möta de alli-

erade låmnade han kvar i Holstein pfalz-

grefven af Sultzbach och grefven af Wal-

deck med sex tusen ryttare och två tusen

fotknektar och befallde dem att så länge

de kunde, hålla stånd vid Eider, men

dårest en öfvermäktig styrka skulle in-

bryta, draga sig tillbaka till Frederiksodde,

som stärkt befästes och förseddes med

en riklig mångd proviant från den kring-

liggande trakten. Likaledes forlades några

regementen på Als och Ärö till skydd

5 4 5