F E M T E B O K E N
1658. emellertid dårvid så allvarsamma skador,
att det kråfde reparation, och kom dårfor
icke mera med i striden. Enahanda blef for-
hållandet med Gerdtssons fartyg, som blef
ur stånd att vidare deltaga i drabbningen.
Hårigenom voro nu tre af den svenska
flottans fornåmsta fartyg forsatta ur strid
bart skick. Det oaktadt hollo de ofriga
tappert stånd, så att hollåndarne måste
erkånna, att de aldrig varit med om en
så hård dust.
Då hollåndarne mårkte, att svenskarne
ville genom ombordlåggning komma i
handgemång, undveko de, så mycket de
kunde, ett nårmande och styrde kurs
rakt på Kopenhamn, alltjåmt eftersatte
af svenskarne ånda till Hven, och skulle
blifvit ån vidare forfoljde, dårest icke nio
danska fartyg från Kopenhamn kommit
dem till hjålp. Under striden blef Obdams
fartyg illa åtgånget, då det ån trades från
de svenska fartygen Morgonstjårnan och
Pelikan, hvilka likvål, sedan ett hol-
låndskt fartyg kommit till undsåttning,
blefvo borrade i sank och gingo till
botten. Obdams fartyg hade emellertid
fått sex fots vatten i rummet, så att man
nodgades tillstoppa de undre kanonpor-
tarne. Utan svårighet skulle det kunnat
tagas, om Wrangel haft djårfhet att an-
gripa det, hvartill han ock råddes af de
sina. Hans råddhåga blef nu Obdams
råddning. Utom forutnåmnda fartyg for-
lorade svenskarne intet, men de fiesta
blefvo dock svårt skadade. Af hollåndska
flottan gingo, utom Wittes med sextio
kanoner bestyckade fartyg, fyra till botten
eller stuckos i brand. Witte Wittenszoon,
Pieter Floriszoon, fem kaptener och ofver
åttahundra matroser stupade.
Sedan den hollåndska flottan kommit
Kopenhamn till undsåttning, drog Carl
Gustaf sina soldater från approcherna
och uppstållde dem i slagordning långre
bort från staden vid Valby backe for
att vara redo, i håndelse danskarne skulle
våga en tråffning. Men då danskarne icke
syntes till, slog han en half tysk mil från
staden vid Bronshoj låger och uppbyggde
nåstan en hel stad, dår han kunde for-
blifva i stillhet, sedan alla vågar in till
staden från Sjålland blifvit afspårrade.
Efter slutad drabbninghade den svenska 1658.
flottan lupit in i Landskrona hamn för
att dår reparera lidna skador. Men sedan
hollåndarne, till hvilka danskarne slutit
sig, förgäfves försökt att locka ut sven
skarne till en ny fäktning, beslöto de
att stånga in den svenska flottan genom
att vid inloppet sånka några gamla fartyg.
Planen lyckades emellertid icke, då sven
skarne i tid förde åt sidan de sånkta
fartygen, hvilka därigenom kommo att
tjåna såsom batterier till betåckning af
hamnen. Dårunder råkade Carl Gustaf
i icke ringa fara, då han under tåt dimma
var ute på spejning nåra den fientliga
flottan. Solen skingrade nåmligen helt
plotsligt dimman, och han mårkte då, att
han befann sig endast på en muskötkulas
afstånd från flenden, från hvilken ett rik-
tigt kulregn nedstörtade öfver honom. Han
led emellertid icke vidare men, ån att han
vid kulornas fall i vattnet blef genomvåt.
§ 105. Kurfursten af Brandenburg var
Danmarks
icke mindre ån hollåndarne angelägen
hunds
e t
komma danskarne till hjålp. Sedan
^omma^tll
han med österrikare förstärkt sina trupper,
tmdsättning.
bröt han upp i tanke att med bistånd
af den hollåndska flottan anfalla de på
de danska öarna kringspridde svenskarne.
Efter svenska arméns undergång skulle
det blifva honom så mycket låttare att se-
nare drifva bort svenskarne ur de tyska
provinserna. Men konungen låt dåraf icke
alls afskråcka sig från att ånnu krafti-
gare gå danskarne inpå lifvet; det var
också för honom af den allra största
vikt att för Sverige vinna trygghet från
den danska sidan. Till forsvårande af
en landstigning på öarna låt han dårfor
forstårkabefåstningarna i Nyborg, Fåborg
och andra orter. För att möta de alli-
erade låmnade han kvar i Holstein pfalz-
grefven af Sultzbach och grefven af Wal-
deck med sex tusen ryttare och två tusen
fotknektar och befallde dem att så länge
de kunde, hålla stånd vid Eider, men
dårest en öfvermäktig styrka skulle in-
bryta, draga sig tillbaka till Frederiksodde,
som stärkt befästes och förseddes med
en riklig mångd proviant från den kring-
liggande trakten. Likaledes forlades några
regementen på Als och Ärö till skydd
5 4 5