Previous Page  183 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 183 / 401 Next Page
Page Background

F E M T E B O K E N

1658. på densamma, tillrådde flere att genast

gå till anfall på holländarne, som hade

vinden emot sig. Det vore icke mera

anfallskrig mot holländarne att tillbakaslå

den hjalp, som de sande en af konungen

belägrad stad, an desses hjälpsändning

till Danmark vore ett krig mot Sverige.

Man skulle så plötsligt angripa dem, att

de skulle nödgas kapa ankartrossarne

och lämna sina ankare kvar i djupet.

Om också träffningen skulle aflöpa med

lika förlust för båda parterna, måste dock

holländarne segla bort och söka hamn,

som de icke kunde finna annorstädes än

i Norge eller Holland. På sådant sätt

skulle den tillämnade hjälpen till intet

gagna och Köpenhamn vid vinterns in-

brott råka i ytterlig nöd, hvilket skulle

sänka invånarnes mod och bringa dem

till förtviflan. Om däremot den holländ-

ska flottan for god vind komme in i

Sundet, - skulle svenskarne, äfven om de

ansträngde sig till det yttersta, dock icke

kunna förhindra större delen af fartygen

att tränga fram ända till Köpenhamn.

Denna plan vittnade om vist förutseende,

och skulle konungen sedan få ångra, att

han ej lyssnat till detta forslag.

Men andra råd gåfvos, hvilka syntes

hafva mera utsikt att leda till målet.

Utan tvifvel skulle holländarne, innan de

dristade löpa in i Sundet och genombryta

den svenska flottan, erbjuda fredsförhand-

lingar och en god förlikning. Ty de ut-

satte sig for stor risk att blifva bom­

barderade af de på ömse sidor om Sundet

befintliga fästningarna. Om än holländarne

hade stor erfarenhet i sjöväsendet och

voro i sjökrig öfverlägsne svenskarne,

hade dock de svenska fartygen skydd

af fästningar och en säker reträtt till

Landskrona. Af denna anledning väntade

svenskarne, tilis holländarne först skulle

29 oktober,

göra anfall. Då holländarne den 29 okto­

ber fingo en stark akterlig vind, lyfte de

ankar och seglade i god ordning mot Sun­

det. Deras flotta var delad på tre afdel-

ningar. Den forstå, bestående af elfva far-

fördes af Witte Wittenszoon, centern,

tretton fartyg, kommenderades af Wasse-

naer Obdam och reserven, elfva fartyg,

stod under Pieter Floriszoons befäl.

5 4 4

Den svenska flottan var fyrtiotvåfartyg 1658

stark och delad i fyra afdelningar, af hvilka

den forstå fördes af Henrik Gerdtsson,

till börden själländare, som länge varit i

svensk tjänst och stannade där, trots att

han måste strida mot sina landsmän. Fluf-

vudafdelningen kommenderades af Carl

Gustaf Wrangel, hvilken som närmaste

man hade Bielkenstierna. Reserven, åtta

fartyg, holl sig under Gustaf Wrangels

befäl vid Hven. Mellan klockan åtta och

nio hade den holländska flottan hunnit

midt emellan de båda fästningarna Kron­

borg och Hälsingborg utan att, såsom mel­

lan vänner brukligt är blifva saluterad. Nå-

gra skott aflossades, dock utan kulor, hvar-

efter den holländska flottan seglade rätt

på den svenska. Från båda fästningarna

bombarderades holländarne, men utan

att någon annan skada vållades dem,

än att en kanonkula från Hälsingborg

träffade Pieter Floriszoons fartyg och

dödade tre man. Den allmänt gängse

villfarelsen, att denna fästning vore i

stånd att hindra en flottas inträngande i

Östersjön, blef nu skingrad. Sundets bredd,

uppmätt till nio tusen alnar, var för stor

för att man säkert skulle kunna beskjuta

passerande fartyg. Under det att den hol­

ländska flottan var gynnad af god vind,

hade den svenska flottan vinden emot

sig, hvilket vållade rubbning, hindrade

fartygen att hålla kurs och komma hvar-

andra till hjälp. Men de holländska far­

tygen fingo i alla fall ett kraftigt motta-

gande af svenskarne. Wrangel gick i

spetsen och inlät sig i fäktning med

Obdam, men då de öfriga fartygen, som

endast genom kryssning kunde folja

efter, icke i rätt tid kommo till hjälp, blef

Wrangel omringad af sju holländska far­

tyg. Från alla sidor skarpt beskjuten, nöd-

gades han med bräckt roder draga sig ur

striden och retirera till Kronborg för att

reparera skadan. Detta kräfde sa lång

tid, att han icke vidare kom att deltaga

i striden. Därpä sammandrabbade Biel­

kenstierna med Witte och tog med un­

derstod af ett annat fartyg efter en skarp

fäktning det holländska fartyget, hvarvid

Witte och de fleste ombord varande

omkommo. Bielkenstiernas fartyg fick