181 / 401
1658. Konungen skulle mecl all såkerhet icke
kunna ofvertyga varlden om råttmåtig-
heten af detta krig, med mindre han
kunde forete klara bevis for att Danmark
inlåtit sig i en. ny allians.
Hollandarnes fientlighet mot Sverige
underblåstes i bog grad af osterrikare,
polacker, danskar, brandenburgare, och
vid sin återkomst till Haag lopte Beu-
ninsfen omkring och siade om framtiden
o
O
och sade, att han kunde spricka af for
argelse, då han såg att en så måktig
republik hotades af ett så maktlost rike
som Sverige, hvilket satte allt på sin
spets i tanke att .icke mota något mot-
stånd. Lika hånsynslost upphetsade Johan
De Witt sina landsmån, då han i gene
ralstaternas forsamling oppet uttalade, att
om man icke toge sina forsiktighetsmått,
kunde svenskarne komma att låta samma
ode drabba hollåndarne som det, som nu
forestod danskarne. Hollåndarne borde
dårfor genom en allians forbinda sig att
hjålpa Danmark, och det låge fara i upp-
skof. Hollåndarne kunde icke låta sig af-
stångas från handeln på Ostersjon, i hvilken
årligen ett kapital af åttio miljoner ned
lades, och enbart frakten for de fartyg,
som dår gingo i fraktfart, skattades till
fyra miljoner thaler. Dårfor borde man utan
tvekan låmna danskarne hjålp medpengar
såvål som med folk och krigsredskap; men
att forst soka åstadkomma en forlikning,
dårom yttrades icke ett ord. Man beslot
då att sånda sex tusen man fotfolk, men
då Beuningen framholl bristen på provi
ant i Kopenhamn, nedsattes antalet till
två tusen, som skulle ofverforas på trettio
orlogsfartyg. Detta kunde hollåndarne
med så mycken storre tillforsikt gora,
som hvarken det franska eller engelska
såndebudet gjorde något inlågg till sven
skarnes formån. De urskuldade sig hos
Appelboom med att konungen af Sverige
icke gifvit deras herrar något meddelande
om sitt foretag, hvadan de icke kunde
vara till någon tjånst, på samma gång
de beklagade, att detta nya krig skulle
mycket skada den gemensamma saken,
till hvars formån de eljes mycket lått
skulle kunnat medverka. Nu vore den
fred, som tillkommit genom deras med-
5 4 2
F E M T E
ling och for hvilken de stållt garanti, 1658.
kränkt, och de kunde icke dölja sitt miss-
nöje öfver Carl Gustafs uppträdande.
Och Downing låt också tydligt forstå,
att konungen mera såg på sin egen for
del än på protestanternas gemensamma
intresse och att det skulle varit ganska
lått att komma till en förlikning med
Brandenburg såvål som med Holland,
om Cromwells erbjudande af medling
med Polen antagits. Emellertid, når hol
låndarne frågat, hvad Cromwell ansåg
om detta krig, hade Downing svarat,
att protektorn icke kunde yttra sig dårom,
innan han fått kånnedom om konungens
skål. Äfven dåraf att de Thou plågade
mycket ringa Umgänge med Appelboom
kunde man antaga, att konungens fore
tag i Danmark icke var fransmånnen till
behag. Och det fortrot också hügeligen
fransmånnen och engelsmånnen, att ko
nungen for dem hemlighållit sina planer,
och de uttalade öppet sitt ogillande, att
konungen, först når noden stod für dör
ren, tånkt på sina vånner, och de sågo
icke ogårna, att konungen tvingades till
en förlikning med Danmark, som de icke
ville se under konungens vålde. De Thou
c_>
hade visserligen Mazarins order att se
på Sveriges båsta, men då han icke stållde
sig denna order till efterrättelse, föreföll
det, som om den vore utfårdad mera
for syns skull. Genom sitt fjäsk för hol
låndarne gjorde de Thou dem endast
allt mera öfvermodige, och engelsmånnen,
som hittilis upptrådt kraftigare till sven
skarnes formån, blefvo äfven kallsinnigare.
De danske ministrarne gjorde kraf-
tiga ansträngningar för att formå hol
låndarne till ett anfall på Bremen för
att dårigenom tvinga konungen till att
splittra sina krafter, men hollåndarne ville
icke inlåta sig dårpå, af fruktan att de kej
serlige skulle få anledning att blanda sig i
saken, utan beslöto att inskrånka sig att
understödja danskarne utan att företaga
någon öppen fientlighet mot svenskarne.
Emellertid låt konungen lösgifva de vid
Kronborgs eröfring anhållna fartygen,
på det att det icke måtte se ut, som
om han gjort början till någon fientlighet.
Många hade dock tillrådt honom att ^
\
*
*
>
B O K E N